Aftonbladet – 5 mars 1835, sida 1

an antaga densamma, hailst någon förlust för staten aldrig kunde uppkomma, då föreningarne måste, efter föreskrifna grunder, vara bildade, innan någon statens garanti dem lemnades. Häruti instämde OLOF MÅNSSON från Blekinge. NILS PERSSON fr. Örebro län kunde icke finna nyttan eller fördelen af det projekterade lånet. Han insåg visserligen jordbrukets behof af understöd, i händelse sådant kunde beredas på förmånligare vilkor och sätt än man nu föreslagit, och utan äfventyr af någon förlust för staten, hvilket man nu hade stora skäl att frukta. Utan att vilja förolämpa Ridd. och Adeln, kunde talaren icke annat än afstyrka antägandet af inbjudningen, som möjligen mera åsyftade luxens upprätthållande, än BondeStåndets skuldsatta jordbrukares understödjande. ANDERS DANIELSSON från Elfsborgs län (skriftligen). Mine bröder! Jag utbeder mig Eder uppmärksamhet till den ställning, hvari frågan om hypoteksföreningars understödjande nu befinner sig, och att dervid få eriara Eder, att genom alla fyra Ståndens beslut, fråga om direkt upptagande af lån för detta ändamål är vid denna riksdag för andra gången afslagen. Hypoteksföreningar äro visserligen ifrågasatte. I två af Rikets provinser äro åtgärder påbegynte för deras bildande, och jag har sjelf tecknat delaktighet i den ena. Men så väl min som de flestas deltagande grundades på hoppet, att genom förbättrade kreditlagar för fastigheterne se inteckningarne förvandlade i rena och obestridliga förskrifningar, hvilkas underlättade gångbarhet alltså skuile betrygga deltgarne i förenisgarne att ej blifva lidande på des gemensamma ansvarighet, som så svår, ovanlig och kanske omöjlig den i vårt land än kan synas, är ett vilkor för dessa inrättningars fördelaktiga verksamhet, Hela detta bopp höpp är nu förfeladt. Före nästa Riksdag kunna inga sådana anstalter uppkomma; åtminstone kunna de icke börja någon uppoch utlåningsrörelse, som kunde svara emot ändamålet ; och jag anser högst olyckligt, om uader närvarande osäkra kreditförhållanden de skulle försöka, att grunda sin rörelse på pantbrefvens blotta garanterande, samt således öfverlemna låntagarne till ett ännu vådligare och mera förstörande pennningeocker än förut I denna belägenhet tvekar jag icke att yttra den mening: att häldre än att till den grad glömma mine pligter mot mine skattdragande kommittenter, hvilkas öde det blef, att medelst skatter och bevillninogar få godtgöra de förluster , som ramlande hypotheksföreningar kunde ådraga Staten, om R. Ständer garanterade dessa inrättningars skuldförbindelser, och hvilka förluster kunde blifva så mycket mer skadlige, som de genom Riksgäldskontorets borgensansvar möjligen komme att verka förstörande på detta vwigtiga penningeverks kredit; heldre skulle jag tro mig kucvna ansvara för det visserlien hårda och i min tanka icke behöfliga, men till sine följder vida farligare beslutet, att vid denva Riksdag göra ingenting för låneanstalten till jordbrukets understödjande. Jag är öfvertygad, att allmänheten skulle i sådant fall finna sin fördel af oss bättre iagttagen, och jag hoppas, att till och med i sådan händelse privatbankssystemets utvidgning möjligen skall erbjuda åtminstone någon hjelp åt de mindre jordbrukarne, som man talar om att vilja hjelpa, men i verkligheten synes blott begagva som förevändning för de stora, skuldsatta egendomarnes sammanhållning. Då vi icke nu förnuftigtvis kunna tro på sjelfva bypotheksföreningarnes verksamhet före nästa Riksdag; då grundlagen icke synes hafva gifvit hvarken Konungen eller Ständerne rättighet, att å Statens vägnar ingå borgen för enskildte personer eller inrättningar; då införandet af ett sådant bruk kunde blifva högst vådligt i vårt, till stor del af privilegierade och monopoliserade klasser bestående samhälle, och de, i enlighet med detta exempel af andra väckte anspråk på Statens garanti eller borgen, säkerligen blefve för den största skattdragande klassen, jordbrukarne, mer förstörande än nyttige; anser jag att Bonde-Ståndet icke utan en verklig förgätenhet af försigtighetens fordringar och åsidosättande af sine kommittenters bästa, kan biträda besluten, att låta Riksgälds-Kontoret gifva sin borgen åt Hypotheks-Inrättningar. Jag kan således icke annat än på det högsta afstyrka ett sådant beslut. i I anledning af detta yttrande, erinrade Sekretc