Aftonbladet – 2 mars 1835, sida 1

för ytterligare beredningsåtgärder, så måste medgifvas att Utskottet har i sin makt att uttrycka sig på det sätt, att meningen är svår, om icke aldeles omöjlig att utleta. Lyckligtvis tror jag mig likväl af Utskottet blifvit tillräckt några trådar att dermed leda mig utur den labyrinth hvaruti hufvudfrågan synes vara invecklad. Jag finoer sådane ledtrådar dels uti Utskottets memorial N:o 51, hvarigenom Utskottet låtit förfalla dess eget förslag vid mem. N:o 36 om Landtdagar, dels uti Utskottets memorial N:o 48, deri Utskottet uti tillstyrkt voterings-proposition Litt. M. låtit Högl. Ridd. och Adelns yttrande att RB. F. 10 8 borde bibehållas vid dess nu egande lydelse, göra sig gällande, och dels uti Utskottets Mem. N:o 50, hvarest genom i I och 2 Mom. framställde voteringspropositioner om af Utskottet föreslagne nya föreskrifter u!i 13 SR. O. tillfälle blifvit öppnadt att låta desse föreskrifter utur förslaget utgå och således alldeles förfalla. MA det förlåtas mig, att jag i desse fall åberopar Konstitutions-Utskottet, såsom autoritet och uti dennes egne åtgärder söker vederläggning af dess egen satts, som skulle all rätt att besluta vara Ständerna betagen vid den Riksdag, fråga om grundlagsförändring väckes; ty är det genom Utskottets eget föranstaltande möjligt, att vid uppkommande skiljaktiga meningar, resultatet af en votering i förstärkt Kovstitutious-Utstott, kan blifva förkastande af ett det enkla Konstitutions-Utskottets förslag, måste såsom en osviklig regel deraf följa, att hvad alla fyra Riks-Ståoden, på af Konstitutions-Utskottet sjelf medgifvit sätt eller przeliminariter beslutit, må kanna göra sig gällande, äfven utan votering, hvilken, endast i bändelse af skiljaktighet i beslut, som här icke finnes, kan komma att ega rum. Nu hafva obestridligt alla fyra Stånden, förklarat, att frågan om Indragningsmaktens upphörande skall hvila såsom ett beredt förslag till grundlagsförändring vid nästa Riksdag, och hvar finnes då den konstitutionelt återhållande kraft, som kan förlama verkan af detta beslut. Väl har jag hört invändas, att de af mig här ofvan hämtade skäl från Utskottets förfarande uti memorialen N:o 48 och 50, icke skall vara fullt tillämpliga, emedan ehvad utgång voteringen kunde få, något af det föreslagna ändå komme att qvarstå; men jag tror mig i afseende på den ifrågasatte förändringen af 10 f. R. F., endast behöfva erinra, att den angick egentligen huruvida Rikets allmänna ärenders beredning skulle bibehållas eller ej, hvilket här var hufvudsaken och som genom voteringen skulle afgöras. Ordningen fordrar nu att tillse, om äfven med den största ömhet om grundlagarnes helgd, så till ordalydelse som efterföljd, uti desse institutioner kan uppletas något stöd för den förmodan, att Konst.Utskottet har rättighet att, vid behandlingen af flere frågor, hvilka inom Utskottet kunna uppstå och hvilka 1 sig sjelfva icke ega oskiljaktigt sammanhang med hvarandra eller ens, såsom de före. varande, på lika tid eller sätt fått inträde i grundlagen, i någon mohn af egen myndighet dem sammanknyta, så att Riks-Stånden ej måga dem upplösa. Jag bekänner att jag förgäfves i våra grundlagar sökt efter minsta spår till sannolikhet, att en sådan förmodan skulle vara grundad och är således, som jag tror, knuten grundlagsvidrigt slagen, må den kunna grundlagsenligt sönderhuggas. I förbigående må dessförinnan tillåtas mig, att såsom ett tsmligen upplysande exempel få erinra, att, om den makt, man nu mot hela representatioren vill utöfva, förut varit erkänd, hade Konst.-Utskottet vid förra Riksdagen — jag medgifver det, med något skäl i afseende på sak, kunnat med förslaget till förändring af 63 f. Regerings-Formen om kreditivernes anvisande på Riksgäldskontoret, i stället för såsom hittills uppå Banken, oupplösligt sammanbinda 72 f. af R. F:s vid samma Risdag föreslagna, men vid denna Riksdag icke af mera än tvänne stånd gillade ech således förfallne förändring; och huru hade förhållandet blifvit? förändringen af 63 S. var oundvikligen nödvändig för Realisationens verkstäl. lighet och betryggande, det har både Konung och Ständer ärkänt; men icke så med 72 Sf. som i bredd med denna realisation ännu qvarstår oförändrad, Det måste således medgifvas att med lika kombinationshåg och förmåga hos förra Riksdags KonstitutionsUtskott, som det närvarande, hade detta senare, troligen till allmän förundran, de fakto utöfvat beslutande rätt uti hela realisations-frågan. I sakernas nuvarande ställning, må man emedlertid vara betänkt huru Riksståndens sammanstämee Vv ee 1 -. I a a