Aftonbladet – 2 mars 1835, sida 1

XX XEÅXÖEOEEEA—— —— Åhs — oo I RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Fortsättning från N:o 8 af Borgare-Ståndets diskusssion rörande Indragningsmakten: Efter Hr Petre, hvars yttrande var infördt i ofvannämde Nummer, yttrade Hr RYDIN att han ej ville uppehålla sig vid det egenmäktiga som uti memorialet förefunnes, utan blott vid vådan att låta sådant passera. En autoritet har uppstått som höjt sig både öfver Kongl. Mösj:t och nationen. Det vore alltför vådligt att bifalla eller lägga till handlingarne detta memorial, hvarföre talaren protesterade emot sådana åtgärder, och trodde, att man borde antaga Hr Cederschjölds reservation, Hr Rydin jemförde slutligen KonstitutionsUtskottets handlingssätt och flere memorialer vid denna riksdag, med Franska exkönungens Carl d. X:s ordonnanser, hvilka kostade honom och hans familj kronan, snart beröfvade hans ministrar det borgerliga lifvet. Hr HALLING: Efter min förmåga vill jag bjuda till, att reda och utveckla det intrasslade förhållande, hvaruti nu förevarande, i sig sjelf enkla fråga, råkat komma, gerom Högl. KonstitutionsUtskottets sätt att behandla den. Efter hvad öfverläggningarna inom Riks-Stånden föranleda, sträfva de alla till ett mål, eller det, att tillvägabringa till Grundlagsenlig behandling, förslag till sådan förändring af Tryckfrihetsförordningen, att Indragningsmakten må upphöra. Samma ändamål har Högl. Konstitutions-Utskottet åtminstone yttrat sig afse; men dermed velat förbinda och förena Juryinrättniogens afskaffande; under förevändning, att dymedelst återbringa Tryckfrihetsförordningen, i vissa delar, till dess ursprungliga skict och lydelse. Orimligheten af den sats, Konstitutions-Utskottets majoritet etablerat och för hvilken den så enträget fäktar, att nemligen detta Utskott, utom den makt detsamma, i följd af våra grundlagar utöfvar, att genom förkastande, i sin födsel förqväfva hvarje förslag till förändring af grundlag, som hos Utskottet väckes, äfven skulle ega att sammanbinda sine egne förslag med sådane villkor, de der betaga ständerne deras fribet att besluta, är långt för detta så kraftfullt och utförligt ådagalagd, att ett återupprepande deraf måste vara öfverflödigt, så vida sunda förnuftet äfven vid behandlingen af Grundlagsfrågor, ännu eger någon rätt att göra sig gällande; dock torde ej med stillatigande böra förbigås, den arda som våra grundlagar synas innefatta att ändringar deruti böra försvåras, men bibehållandet af redan gällande stadganden underlättas, och att i allmänhet ingen förändring må kunna tillkomma, utan att tvänne hvarandra efterföljande representationer stadigt fortfara uti enahanda beslut, hvilket åter skulle motarbetas, om vid en kommande Riksdag, ett förslag till grundlagsförändring skulle kunna antagas, som vid en föregående af alla fyra Riks-Stånden, vare sig genom beslut, eller blott öfverläggning , blifvit förkastad. Imellertid och för att bevisa, det Utskottet i sitt förfararde icke i sjelfva verket iakttagit den stränga konseqvens hvaraf detsamma velat sig berömma, torde det tillåtas mig, att anföra Utskottets egna ord uti slutet af dess memorial N:o 4o, der det heter: Med föreslående af åtskilliga andra rättelser och redaktivnsförändringar i Tryckfrihets-förordningen torde Konst.-Utskottet tillåtas att ännu fördröja, intill dess Utskottet fått del af samtlige Riks-Ståndens preliminära beslut öfver nu gjorde framställningar och sålunda vunnit säkrare ledning för ytterligare beredningsåtgärder. Har nu Utskottet genom detta yttrande icke på förhand sjelf erkänt att berörde memorial endast ionefattade ett principbetänkande, hvaröfver ganska rigtigt ett preliminär beslut från Ständerne erfordrades till ledning