mera parodierande en sann human bildning, än åsynen af 4 eleganter uti en briljant vagn, sysselsatte att tända hvarandras cigarrer under en promenad genom en trakt, der en gudomlig natur borde kunna mägtigt taga deras uppmärksamhet och eftertanka i anspråk? Att emedlertid en falsk konvenans icke vid sådana osmakligheter har något särdeles att erinra, är visserligen naturligt; men icke desto mindre måste . det medgifvas, att denna cigarr-, tobaksoch snusmani är till sin natur en ultramarinsk råhets inkräktning på den humanistiska bildvingens område, och bör såsom sådan bekämpas. Lyckligtvis gyvnas denna mani icke af det vackra könet, som någongång med synbar ovilja måste vara vittve till det o.kicket, att karlar äfven under måltiden räcka hvarandra sina snusaskar och uppbringa dem till konversationsämne. Mer än en värdinna har rodnsat öfver sådane bordsseder hos män både med och utan verklig hyfsving. Hos de sednare må sådant vara förlåtligt. Råheten har så få ressurser inom en bildad krets. Man kan ej så mycket förtycka, att en dess representant tar fram en riddningspianka, vore det än en lumpen snusdosa, för att på den movera upp sin tafatta personlighet; men man bör kunna påräkna af hvarje bildad man, det sådane äckliga tilltag åtminstone icke med någon mention honorable uppmuntras. tt