Aftonbladet – 24 februari 1835, sida 2

Dioit en acn oOogOnDLCK!NIAa IJfOHUVEILSENS CK, Nd3le I förfära de skuggrädde, som i hvarje djerft uttryck se en djerf gerning — åtminstone en förberedeise eller uppmaning till em dylik. Det vore orättvist att på sina konservativa mo:ståndares räkning skrifva hälften så mycket oförstånd, som förskräckthet; och det är gifyet, att man med fasa varnar för hvarje något stark utflygt, då man vet med sig, I att de satser, dem mun försvarar, blott bvila på en torr tydnoing (kanske misstydaing) af en filosofi utan rot i allmäana känslan. Denna känsla, oförvillad af alla sofismer, leder, det vet man, till helt andra än ultraismens lärosatser; och derföre afskyr man hvarje känsla och bäfvar för hvarje framställving, som talar till den. Egoism, ritorr egoism ien viss blandnisg med superstition skall det vara! 5yllogismer, hån som döljer bäfvan, artighet som döljer isso! Allt! slit, utom en skarpt framträdande, innerlig öfvertygelse om hvad sant är och hvad hända stall! Dessa betraktelser föllo oss in, då vi hörde de mångfaldiga besyvnerliga omdömena om vårt lilla politiska skämt angående kronqvarnens brand. Vi tillstå, det vi emellanåt glömma, huru illa en del menniskor läsa, eller rättare förstå; men den trägna Öfningen skall väl ändteligen lära oss att icke förvånas öfver någon tydning at våra ocd; då oförstånI det och illviljan förena sig, måste vackra resultater I uppkomma. Huru hade det således kunnat förvåna oss, om en förtydt vårt skömt därhän att vi velat uppmana till mord ech brand, en annan därhän att vi med Hr Pärss menat någon viss person 0. s. V.? Motsatsen borde tvärtom hafva förundrat oss storligen, då vi så väl böra känna våra motsiåndares förmåga att förstå och tyda. Vi viste, att hvar och en, som kan och vill läsa Svenska, skulle genast inse, hvad vi menie, nemligen en bild af det parti som, under namn af Toryism, Absolutism, Aristokrati m. m., söker konservera h:la veridens missbruk och motarbeta hvarje mouvement ti!l ändrivg deri; men vi visste icke —eller rättere erindrade oss icke — att vi hafva vänner, isyonerhet i Sverge, som af mouvementet icke förstå mer, än som t. ex. kan framtagas ur polisens protokoller, eller nyttja denna kännedom till annat än att efter husbehof skräma det högsta eller lägsta, hälst båda tillika. Angenämt blefvo vi derföre öfverraskade af en artikel, som blifvit till oss insänd och som icke smakar af denna benägenhet att misstyda, utan tvärtom företer ett bemödande att vederlägga. Detta har, efter vår öfvertygelse, icke fyckats; men det är försökt utan allt för mycken ilska; och vi införa det derföre. Vi förbehålla oss dock att göra våra anmärkniovgar, den vi kläda i drägtea af noter, för att undvika vidlyftigheten af en särskild afaandling och af satsernas upreoande. Artikeln lyder så här: ill RBedaktion af Det Nya Åftonbladet. Anhålles att Redaktionen, såsom en afrepresentanterve för de bberala åsigterna här 1 vårt kära fädernesland, ville vara så liberal och lemna ett rum i sin tidsing, för nedanstående artikel, hrars författare visserligen gerna ser humanite:ess, upplysningens och tidsandans Xc, Xc, Xc framsteg, men icke i allt hvad som händer en bild af det uppoch nudvändande elementets; (A.J) Om Kronqvarnens brand. I anledning af en artikel i Nya Aftor bladet för den 16:de Ftbruari. Poscimur. Hor. Ode XXXII. Lib. I Att man ganska ofta nödgas i de mest lästa tidningar påträffa åtskilliga artiklar, hvilka innebära så ringa duglighet, (B.) aut mana bar anledning till förundran öfver deras tillvaro, är någoatipg ganska vanligt; vi vilje således icke häröfser göra några särdeles klommenterier; men vid läsandet af Kronqvarnens brand kunde vi icke underlita att göra några anmärkvingar, som, så till sögandes, erbjödo sig sjelfva, ehuru det kanske varit xättare att endast öfrerbalka hela den politissa betraktelsen och lemna den åt glöraskan, så val som många dess L:kar. Man inhömiar, i ofvannämnde artikel, först en korrt underrättelse om väderqvarneovs konstruktion och gör således bekantskap med. Pärssen, hvilken PT . I ee . ög ee .