Aftonbladet – 24 februari 1835, sida 2

Vi äre icke ovane vid mycken olåt från de sig så kallande konservutivas läger, så snart något blifvit frams älldt, som med skärpa tecknar deras tänkeeller hanvdliingssätt. Man kan ochså icke förundra sig öfver ömtåligheten hos ett parti, som icte har något annat stöd än beskedligheten, förskräcktheten eller missbruken. Husu skulle den. som icke kan lefva utan dem, vara i stånd, att uthärda den storm,som den lifligare och upprörda känslans språk möjligen kan meddela? Huru skulle ett at torra sofismer sammManvaft system uthålla påkänningen af det enkla sunda förståndets utgjutelser, isynnerhet om de äga pågon värma? Det poetiskt skimrande, om ock