Aftonbladet – 24 februari 1835, sida 1

RIKSDAGSUNDERBRÄTTELSER. Fortsättning från gårdagen af Hr Petres anförande i Borgar-Ståndet om Indragningsmakten. Tidningarnes sjelfsvåld är snart sagdt, en nödvindig följd af Indragningsmakten. Detta sjelfsvild innebär i alla fall sitt eget korrektiv och den som deraf tager oro å: sig, förråder blott sin egen svaghet. Af en vida betänkligare art är måhända dev moraliska sjukdom, som allt ifrån Indragningsmakt.ns stiftelse mer och mer utbildat sig, medelst det sjolfberöm, hvaraf flere bland Styrelsens offsntliga meddelanden till Rikets Ständer utmärkas och medelst de af smicker och rökverk prålande adresser, hvarmed förre Rikets Ständer icke sällan upvaktat Syrelsen. För Styrelsen, såväl som för den enskilte, gäller, att hvarje od handling talar bäst för sig sjelf och får åtminstone hos den tänkande allmänheten ett minskadt värde, gencm det pris man sjelf deråt tgvar. För Rikets Ständer såsom folkombud gäller, att en Statsmakts värdighet icke är förenlig med ett språk, som främmande för manligt alfvar, stundom gålt så långt i öfverdrift, alt det it smenskiiga föremål inrymt gudomlighetens egenskaper. Det är med handling, ej med ord, som man lemnar det säkraste vittnesbörd om sitt tänkesätt. Den tid torde väl också komma, då strre!sen inser, att den i allmänheten bar pibtligare vänner bland dem, som — utan att bära något svek 1 skölden — nu motätta sig dess önskningar, än hos de användbara, hvilka genom sin undergifvenhet för makiens minsta. visk och sjelfva sin littfärdiga tjenstvilligbet, gifva anledning att betvifla varaktigbeten af deras biståud, under tidernas brydsamma skiften! I mitt yttrande om Konstitutions Uiskottets sista decherge-betänkande har jag vidrört Landshöfdingarnes berättelser till Utrikes Stats-Ministern och xepportsystemet. Detta system kan anses aga samma ålder och samma ursprung, som Iadragningsmakten. Båda delarne vittna på ett bedröfligt sätt om tidens förderf, och stå utan tvifvel, uti innerlig förening. Teg bort det lika olofliza som förhatliga forsknings-bestyret, och den högsta samhälisbördans tyngd, ej mera förökad genom onyttiga omsorger, skall, långt ifrån att nedtrycka svigtande skullror, befinnas lindrig och angenäm! Begagna aldrig Indragningsmakten, och Konungens Rådgifvare skola, befriade från den förtry:samhet, som den godtyckliga, allenast deras egna personligheters skydd afseende, maktutöfningen ofta ådragit dem, söka för hvarje otillbörligt anfall sitt värn i nationens aldrig uteblifvande bifall åt dem, hvilka endast med det vilkor innebafva Rådgifvareplatserne, alt de, utan rågon förbidan, utan alla slags omsvep, iunna verkliggöra de konstitutionella sawi hällsbudens ocftergfliga fordringar! Hof-Kanslerens Embetsed innefattar ett förbud för honom, att någonsin utöfva Indragningsmakten. Detta är lätt förklaradt, ty Indragnisgsmakten ör en parasit vext, ett oting, ett medel att befordra laglöshet, en ren opposition mot den egentliga grundlager, med ett ord, en makt, hvars begagnande innebär uppoffring af de pligter, som den Konstitutionella Embetseden ålägger. Edens förbindande kraft, att aldrig utäfva godiycke och att således låta 4 S. S mom. Trycrfrihetslagen altid förbuiiva ena död bokstaf, borde förekomma Hf-Kansleren så mycket mindre tveksam, som nämde föreskrift, oagtiadt den innefattar det mest ögonskenliga ingrepp i 16 S Regeringsormen, icke finnes vid samma -4S såsom ett undantag, anmärkt. Då ou emellertid HofKansleren, midt för Rikets Ständers ögon och, efter deras enhälligt uttryckta, af nationen delade, önskan om Indragvingsmaktens uphörande, fortfar att låta denna förhatliga makt träda i verksamhet; så återstår likväl för Rikets Ständer ett medel, att för framtiden hejda denna,lindrigast sagt, mindre väl