Aftonbladet – 20 februari 1835, sida 2

I Göteborg har nyligen vid Göta Artilleriregementes Krigsrätt förevarit ett mål emellan en Officer vid nämde regemente och en Hökeribetjent, hvilket i allrahögsta grad påkalllar allmänna uppmärksamheten för den lagtillämpning som Krigsrätten i sitt beslut användt, och hvilken vi derföre anse för en pligt att äfven i vår tidniog upptaga. Det är utan tvifvel äcnu hos många i friskt minne, hvilket uppseende. det för vågra år sedan väckte, då en åkare, hvilken var tingad att efter slutadt läger på Ladugårdsgärdet inforsla till staden åtskilliga persedlar för Kongl. Lifbeväringsregementet, och dervid blef så uppretad af ena örfil som han feck af en bland de yngre officerarne, att han gaf denne en dylik tillbaka, fick för denna förbrytelse först och främst sitta omkring ett år i häkte, och sedan blef dömd till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. Något hvar tyckte då, att om ock ea lag fanns, efter hvars stränga bokstaf detta beslut kunde försvaras, så var det likväl en högst orimlig lag, efter hvilken en sam hällsmedlem, som icke stod under krigsartiklarne eiler svurit fanan, stulle kunna betrakias i så olika förhållande till en annan, att en firseclse, icke under krig eller exercis, eller emot vakt, utan under ett vanligt göromål, och hvarvid den dömde dessutom var först förfördelad, skulle ådraga honom lifsansvar, då den angripande slapp med ett par plåtar eller något dylikt, som vi pu ej bestäradt erinra oss. Det vissa är, att det icke skulle gå strängare till i Turkiet el:er China, än detta exempel ivom det lagbuudrna Sverge utvisar. Och likväl var denna sak långt mindre märkvärdig än den som nu passerat vid Krigsrätten i Göteborg. Läsaren döme sjelf af nedanstående berättelse, hemtad ur Göteborgs Handels och Sjöfartstidning: Löjtnanten vid Götha Artilleri Regemente Hr J. P. Weinberg hade tilltalat Hökeribetjenten J. W. Lindahl och tjenstegossen Janne Börjessor, för det desse skymfeligen förhållit sig mot Br Löjtnanten, under det hen varit stadd i tjensteutöfning, hvilket skymfeliga förhållande Löjtmnanten uppgifvit sålunda: 1:0 Rörande Lindahl: att då Löjtnanten den 2 eller 3 sistl. December, omkring kl. 5 e. m. skulle från ArtilleriStallet begifva sig till Kassern, hade han å Kassern Torget varseblivit att a:ne Artillerister ingått i Hökaren Olssons bod, och som, enligt utfärdade Regements-Ordres, det är förbudet för Garnizons-Manskapet att besöka näringsställen, har Hr Löjtnanten gått till Hökareboden för att befalla Artilleristerna att begifva sig de ifrån, och har Hr Löjtnanten upphunnit den ena, då han kommit uppför trappan till dörren, men den andra Artilleristen hade redan inkommit i boden, samt då Hr Loujtnanten eftersåg nonom, undandöljt sig, hvadan Hr Löjtnanten efte:skickat Patrull för att posta utanföre och gripa Ariilleristen, då han utgick från Hökareboden. Under det Hr Löjtnanten väntade på patrullen, hafva avdre Konstaplarne Wennerlöf och Sundström samt Artilleristen Dalin tillkommit, hvilka Hr Löjtnanten befalte vakta uanföre boden och taga Artilleristen i fråga, då han utkom: och har lir Löjtnanten derefter återsändt den ankomna Patrullen, samt anmält förhållandet för iir Majoren Bildt, sm gillade åtgärden och ansåg att man vid Chorum, som skulle för sig gå en timma derefter, lätt-ligen, genom karlens uteblifvande, kunde få utredt, bvilken :den Artilleristen varit, som ingått i hökarboden. Emedlertid har Hr Löjtvanien å Kassern-Torget träffat Hökeri-Betjenten Lindahl, och som Hr Löjtnanten då t-odde att Lindahl förestod ifrågavarande Hökarbod, har han, sedan han gjort Lindahl uppmärksam derpå, att Hr Löjtnanten var stadd i tjensteutöfning; anmodat Lindahl tillsäga den i boden ingångna Artilleristen, att begifva sig derifrån, hvarpå Lindahl yttrat till Hr Löjtnanten: Förbannade menniska, jag får aldrig vara i fred, det är värre än om vi voro tjufvar och skälmar. Ifrågavarande Artillerist har derefter utkommit från portgången till det hus, som gränsar intill omnämnde Hökarbod; och 2:0 Rörande Börjesson: att då fr Löjtnanten den AA rr TT a om 2; om AQ AF maArsSANRan JT. 0 FLN