Aftonbladet – 20 februari 1835, sida 2

stron. Professorn Hr Cronstrand till ledar tt af Stanislai Ordens tredje klass. Svenska Minerva hade nyligen, såsom bidrag till en framtida parallel, en artickel, hvari åsyftas ati visa huru hushillningen i RB. St. såkallade egne verk icke sr bättre, än i statens; samt att, det oaktadt, icke blott: decharge meddelas åt dessa verks styrelser, utan till och med oda vitsord om deras omtanka för verkens bästa och om surgfälligt iagt-gande af enskiltes rätt; m. m. Det är denna gången väsendtligen emot förvaltningen af R. St. Bank, s-m Minerva riktat sina anmärkningar, och det är tydligt att Tumba Bruk, nya Banko-husets byggnad, förändringen i kontexten af nya Bankosedlarne, (hvilken vålla att en stor tillverkning deraf måste omgöras,) samt s utligen utskrifoing i Riksgälds-Kontoret af ett större antal 10 Riksdalers-sedlar, än som sedan behöfdes, (då nya R-ksgälds-sed!ar icke efter silfvevutvexlingens början få törfirdigas), skulle gifva ämnen till dylika anmärkningar. Det läver icke kunna nekas, att mycken misshushållning, på sätt Minerva omnäxe ner, skett i Ständernas verk, likasom i andra; det är till och med uppenbart att i följd af den gamla och på kollegial-for:nen grundade sawmansättningen af deras styrelser, måhända sådara der kunna intraffa lika ofta om icke oftare, än 1 statens verk, åtminstone i sådana ibland de senare, hvarest någon enbet och kraft kan göra sig gällande. Siledes är visserligen mindre att erinra vid sjelfva de puokter i afseerde på bankens, som aro föremål för anmärkningarna i artikelo. Men deremot är det nödigt att observera, det nyssnämde anmärkningar alldeles icke utgöra det mål, som bona förnämligast bar i sigte; utan detta är egentligen att få fram sjelfva — insinuationen om det partiska öfserseenda som äger rum för busbålloiogen i Rikets Stönders egna verk, medan denna : staten; verk på det nogaste kalfatas, hviraf åter läsaren, om han så vill, naturligtvis kan draga ett annat korolarium, att hushållvingen i statens verk är föremål för ett alideles oförtjent klander från Ständernas side. Vid närms.re undersökning visar det sig likväl, ati hela denna berrliga slutsats zamlar, af det enkla erfarevhetsskälet både från denna och försa Riksdag, att granskningen ef statens verk, nästan blott med det enda undsntiget af Konvoy-Kozmmissarlatets förvaltning, på net sätt varit sträcgare eller roera nageltarande än af Ständernas egno; ty den som behagar läsa Stat:-Utskottets rerisionsbetänkanden skall deri finna föga annat än den stående frasen: Utskottet har harvid icke funnit pågot alt anmärka 0. s. Y. Det mest kuriösa af alt är likval, at: Minerva genom semma artikel på ett dubbelt sätt förråder en glömska af sin vanliga knipslughet, nemligen först och främst derigenom, ett de åtgärder och företag af Barkofullmäktige, hvilkas oriktigt beråkpade omfång mest klandras i artikeln, hufvudsakligen tro sådana, som ledt sin upprinnelse från framlidne Grefve v. Schwerin, ötver hvars verksambet och administrationsförmåga Minerva efter hans död i flera veckor uteslutande var sysselsatt att skrifva det mest ampla. och visserligen i många