Aftonbladet – 19 februari 1835, sida 1

rackligen blifvi: upplyst. Man hade bort hoppas, att i dag icke blifvit fråga om avnat än former, då återremissen endast för formen beviljades; men det är icke så. Nu gäller det hufvudfrågan. Detta kallas ock sanning. Då för några månader seden de Kongl. Propositioverna om extra unslag för försvarsverket voro ull öfverlåggning inom detta Stånd, yttrade flere Ledamöter tillika med mig, att landet ej kunde bära flera bördor, att jordbrukaren var nedtryckt af skuld inom de flesia landsorter och skulle alldeles gå under, om han icke genom skattenedsättning eljer ändamilsenliga ekonoreiska åtgärder toges under armarna. Härå svarades, att denna klagan wvore ogrundad. Jordbruket tilltog i välmåga allt mer och mer. Bondeständet förkofrade sig årligen med nya fastizshetskoöp. Nåringarne vore i ett jemt stigande. Den vexande industrien och landets tilltagande välmåga låso i öppen dag för hvar och en, som icke blundade för dessa sanningar: och nu — öfverlägger man, om icke det betryckta jordbruket ovilkorligen bör och måste kjelpas genom utländskt lån. Nu försäkrar man, alt ett sådant uoderstöd är af högsta behof påkialladt, om icke jordbrukaren skell alldeles gå under; nu uppdrager man en mörk tafla af vissa landsorters penvingförligenhet, hjelplöshet, uselhet, underi gång, om de icke få snar hjelp af Hypoteksföreningar, hvilka åter skola ordnas genom utländskt lån. Talaren tviflade att den hjelpen duger. Hypoteksföreniagarna äro nyttiga för ett land, som lidit genom tillfälliga olyckor, krig eller hastigt öfvergående landsplågor, och der förligenheten är tillfällig, men icke der landtmannen redan från längre tid är nedtryckt af skuld. Hypotcksföreningarna kuana ej gifva lån utan mot inteckning af halfva taxeringsvärdei å egendomen; nu uppgår taxeringsvärdet sällan till 3, ofiast blott till hälften af verkliga fastighetsvirdet. Således svarar det högsta lån, en jordbrukare kunde erhålla hos Hypoteksföreningen, mot 3 af fastighetsvärdet. Men den, som är skyldig öfver denna proportion, och således verkligen är i behof af läneusderstöd, han får hos Hypoteksföreningen intet, eller åtminstone alideies för litet, att dermed vara belåten. Man anför såsom stora förmåner, att lånet blir stående och småningom amorteras, Ja! skulden får siå så länge räntan ordentligen betalzs; — men en missväxt inträffar, andia borgznärer angripa och borttaga den lösa egendomen, räntan kan icke i behörig ordning liqvidera;. Nu uppsäges lånet och fastigheten går i mät. Man invänder att detta kunnat hända, äfven om lånet stått hos enskilt man. Visserligen! men den enskilie får och kan konsiderera, att gäldenären genom anstånd möjligen kunde bjelpas, att både kapital och ränta lättare och säkrare kunde erhållas, om icke gäldenären elltför strängt angreps — men sådana konsiderationer få ej äga rum hos en allmän Inrättning, och så blir gäldvnären efter regel ruinerad, går från has och hem. Exempel derpå kunna herctas från Diskonterna. Skulden amorteras, säger man. Detta förutsätter att gäldenären kan en längre tid afbörda sig den höga räntan, Men nu afkastar ej egendomen dessa 6 proc., nu kan den höga räntan ej betalas, utan att skulden ökas med nya skulder. Hvad nytta har han då af amorteringsprocenten? Äro icke de ena 6 proc, lika tryckande, som de andra för den, som icke bar utväg till någondera. Amorteringen är då blott en skuggbild, och räntan är ej nedsatt derföre, att en och annan proc. fått ett annat namn. Talaren anförde hvad om dessa beräkningar den Klassiska Författaren JVebenius yttrar, pemligen: Genom dessa beräkningar, hvilka klart och oemotsägligt bevisa, att man med en liten årlig afbetalning inom en viss tid kan liqvidera ett stort kapital, i det man hvarje gång lägger amorteringsproc. till årliga räntan, narrar man sig sjelf. — — — Man glömmer, att få år framflyta, hvilka icke medföra nya plågor och pya bördor, samt öfverändakasta de förutsättningar, på hvilka kalkylerna hvilade. Talaren genomgick Engelska statsskuldssystemets historia och visade huru, under det att amorteringsanslaget der stigit från 1 million till 15, skuldbördan ökat sig med flera hundrade millioner; och att, endast genom inköp af 3 proc. konsoliderade Stocks, för att upprätthålla deras värde, Stats-Kassan anses hafva förlorat 14 millioner Pund Sterling. Talaren anmärkte huru man i reservationerna synts vilja skilja mellan garanti och borgen. liksom skulle den förra vara ic