Aftonbladet – 19 februari 1835, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. PRESTE-STÅNDETS DISKUSSION I STATSLÅNEFRÅGAN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Prosten ÖDMANN hade af sin far emottagit den förmaningen: tala sanning, gör hvar man rätt och frukta ingen, hade sökt att följa den i det enstilta lifvet; men ett ärs erfarenhet hade nu sagt honom, att sanning på Riksdagar måtte vara något helt annat, än sanning i det enskilta umgänget. Talaren bade kommit till Riksdagen med den öfvertygelse, att Realisationen skul!e vara nyttig för landet. Han hade, efter att hafva förskaffat sig de möjligast säkra underrättelser som kunde erhållas, trott sig finna att rätta tidpunkter för silfverutvexlivgen icke ännu vore inne; att realisationen, om den i förtid börjades, skulle föra till vådor i flera än ett afseende. Ta!aren hade för dessa förut öppet framställda tvifvelsmål mötts med försäkringar, att han i Statsekonomiska frågor vore oerfaren och förvillad; att ingen större lycka än realisationens kunde beredas landet; att här slumrade stora och mångfaldige krafter, hvilka endast väntade på realisationen såsom den talisman, som skulle i ett ögonblick väcka dem till lif och verksamhet, att utländska kapitaler skulle strömma öfver vårt penningfattiga land; att andra länders penninge-män just lurade på realisationsdagen för att e; bjuda oss lån på de förmånligaste vilkor. Realisationen har börjat och fortgått utan några vådor för Banken; men de väntade utländska kapitalerne, som skulle öfverhölja oss, nedsätta räntan och bereda så många ekonomiska fördelar, — de synas icke till. Tvertom; vågra veckor efter denna epok kommer en Kongl. Proposition, med förslag att upptaga utländskt lån till bjelp för skuldsatte jordbrukare. — Men skola hypoteksföreningarne icke kunna skaffa sig sjelfva kredit utan statens mellankomst? De utlandska kapitalisterna voro ju, enligt hvad försäkredes, tre månader förut, så angelägna att här placera sina penningar, blott realisationen sattes i verket? Ver då deona förespegling icke sann, utan falsk? Hos det Högv. Ståndet ifrades för återremiss af StatsUtskottets Betänkande i detta ämne, icke för sjelfva saken, ty i diskussion öfver den ville man icke ingå — sinnena voro ej ännu preparerade till