stadxommas och bavnken kunde gora sina ii3gande fonder till någon del fruktbara. Vi taga oss friheten bedja läsaren erinra sig eni N:o 30 af den indragna tidningen Aftonbladet införd berättelse om en diskussion i BorgarSiåndet, hvarest flere ledamöter, men i synnerhet Her Helledaij och Santesson apostroferade Hr Petrd i dess frånvaro för hans yttrande i statslånefrågan. Hr Petre har i ett senare plenum besvarat dessa yttranden, Ehur:uväl denna polemik icke hörer till de egentliga riksdassämnena, hörer den onekligt till Riksdagens karakteristik, och för öfrigt då vi omnämnt anfallet, är det äfven en skyldizhet att offentliggöra försvaret. Hr Petres anförande lyder som följer : Hr PETRE: Den i 50 8 Riksdagsordningen hvarje Representant försäkrade yttranderätt, har under dis ussion i anledning af mitt sista anförande i Statslånefrågan blifvit af åtskillige talare, bland hvilka i synnerhet må nämnas Hrr Helleday och Santesson, på ett så anmärkningsvärdt sätt förnärmad, att jag reservationsvis måste deremot afgifva följande påminnelser. Då man, på sätt under nyssnämde diskussion ägt rum, vill förklara sitt ogillande öfver en annans anförande, är man ovilkorligen förbunden att dertill visa skäl. Vill man klandra anförandeti sin helhet, vare sig för framställningssättet eller för deruti innefattade satser, måste man, för att icke brista i grannlagenhet och för att icke åsidosätta de pligter man äger, äfven emst sina vedersakare, tydligen utveckla hvari det förmenta oriktiga uti framställningen består och motiverna för de vppställde satsernas underkännande. Är det åter endast en del af anförandet, s m man anser böra blifva föremål för ogillandet, så är det ett åliggande, att bestämdt utreda förhållandet dermed. Man måste nemligen förklara om det är vissa meningar, uttryck eller ord, hvilka man tror sig befogad att klandra och på hvad grund sådant sker. Denna enkla sanning har vid ifrågavarande diskussion undfaliit de flesta talare. Om min frånvaro derctill varit vållande må andra afgöra. Hvad jag vet, är att intet dylikt exempel förr under Riksdagen, inom detta Stånd existerat, ty det företag i samma väg som ägde rum i min näryaro den 22 nästlidne December gjordes icke af en sörre personal inom Ståndet, utan var egentligen blott ett af Hr Santessons vanliga försök emot mig. Utan tvifvel är det i allmänhet en vådlig sak, att diktatoriskt afkunna sina domslut. Hvarje yttrarde som icke är underkastadt ansvar enligt Tryckfrihetslagen, som underställts den tänkande Svenska allmänheten, kan försvaras äfven inför deras strängaste granskning, skulle man väl aldrig, åtminstone vid denna Riksdag, hafva trott kunna komma i fråga att inom Borgare-Ståndet ogillas. Men om jag med skäl beklagar mig öfver vissa talares, utan föregången pröfning, utan ens något försök till utvecklande af skäl, vid för:berörde tillfälle förklarade ogillande, om jag till och med anser detta handlingssätt närmast kunna liknas med den sedan si-ta Riksdag bekanta stora anteckringen eller af några såkallade Offerfesten på Riddarbuset, så bör jag dock icke förneka, att jag i hufvudsaken vunnit allt, hvad jag kunonat önska. Under det man vidt och bredt ordat om sitt omotiverade ogillande, har man likväl icke förmått bestrida eller vederlägga de anmärkningar, hvilka i mitt anförande innefattas. Hade något kunnat deremot erinras, så skulle, åtminstone från den sidan som förklarat sig hafva åsyftat att prokurera anförandet en plats under bordet, intet bemödande batva uteblifvit, för att med någon slags bevisning underirycka dessa anmärkningar. Och bvad skulle i sjelfya verket kunna emot dem erinras? De innebira intet klander, intet domqva!, utan föroämligast blott en antydan om de ofullständigheter i Gruvdlagen, hvilka må afbjelpas, derest icke denna lag allÅ sn 3 tid skall kunna eluderas på det sätt, hvarå man nyligen sett ex-mpel. En öppen och ärlig framställning om vigtiga samhällsbrister måtte kunna försvara sin plats i Borga -eStåndets protokoll. Den må kallas reservation eller huru som helst, men missbruk är den icke. Den skall, jag vågar tro det, hvad vigt och värde be:räffar, uthärda jemförelse med hvar och ca af Ståndets öfriga förhandlingar. Den är icke af den underordnade art, att den kan hänföras till sådana yttranden, hvilka, enligt en talares förklarande, böra gå in genom det ena örat och ut. genom det andra. Nej! den förtjenar uppmärksamhet — icke missaktning OC sarkasmer; — den skall förr eller senare bana sig väg till medborgerliga sinucn! Då skall det visa sig, att den icke varit förgäfves. Då skola tilifredsställande resultater af densamma icke uteblifva. Vet är inom det Stånd, till hvilket representanten hör, som han först och trämst bör pedlägga sina opin:ionsyttringar, i fråga af allmänt ictresse. Det är der, som han med sanningens hela frimodighet och hela iunerligheten at sin öfvertygelse, bör oförbehället framlägga de hos styreisen och representationen förefunne irrissar och missbruk. Sannt är visserligen, att frågor om grundlagsförändringar böra bos Nonstitutions-Utskottet väckas, och det är med hänsigt dertill, som jag uppmanat Borgare-Ståndets Jedamöter i nämde Utskott, act af min ofvannämde framstä!lniag taga initiativet till beredande af grundlagens förtydligande i de delar, der bristerne, enligt en nyligen vunnen erfarenhet, ligga för en dag; men stadgandet i ofvyannämde fall ivnebär intet hinder för representanten, att på grund af sin fria wuttrandarstt GU adalot anföranda 411 sa On I