Aftonbladet – 17 februari 1835, sida 2

af hans tänkesätt, det mer eller mindre oförställda språk hvarpå han uttalar sina åsigter eller öfverJemnar oangenäma händelser åt offeatligheten, icke gäller horom sjelf utan en annan, som vare sig af personlig vänskap eller nit för samma grundsatser öfverlemnat sin timliga existens åt hans penna; att följaktligen härigenom den del af hans yttranderätt som han förut kunnat betala med sin egen person, försvunnit och att förut icke hysta betänkligheter, i följd häraf, om han är en samvetsgrann man, ofta måste uppstå och utöfva ett eget slags censur, som icke blir den behagligaste. Vi tro att den som noga besinnar detta förhållande, skall inse såväl hvaruti det för yttranderätten mest tryckande af indragningsmakten består, som den egentliga orsaken, hvarföre dess bibehållande ligger de magtägande så ömt om hjertat, oaktadt den hittills visat sig för dem föga nyttig.