Aftonbladet – 17 februari 1835, sida 2

änsgelska och Iyssa MIlDIStratrne. Tidens korthet medgaf i går endast, att med några få ord gifva tillkänna, att Indragningsmaktens bannstråle vid middagstiden träffade tidningen Aftonbladet i Stockholm. Då intet exempel ännu någonsin förekommit, att en tidnings indragning blifvit ogillad af Konungen, lika litet som det är sannolikt att en HofKansler någonsin kommer att företaga en sådan utan Konungens vetskap, så tage vi således för afgjordt, att den indragna tidningen för alltid måste upphöra; och det beror nu på Regeringens nådiga välbehag, huruvida den ansvarige utgifvaren vidare skall tillåtas att — få utöfva en medborglig rättighet, hvarom Tryckfrihetslagen intill s812 års Riksdag försäkrade hvarje Svensk man, som icke för nesligt biott blifvit straffad. Det är för Redaktionen af den indragna tidningen en pligt som den djupt känner, att vid detta tillfälle förklara sin tacksamhet för det oafbrutet tilltagande förtroende dena under mer:-in fyra år haft den lyckan att erfara från den resp. allmänhetens sida. Den uppträder nu uti det nya Aftonbladet under annan ansvarig Utgifvare, men hoppas att utau förändring kunna fortgå uti ett öppet och konseqvent försvar af samma grundsatser, och uti ett oförminskadt bemödande att motsvsra sine Läsares väntan. Red. skulle likväl vika ifrån detta öppna handlingssätt, om den urderlat att sjelfmant fästa sina Läsares uppmärksamhet på den förändrade ställning, hbvari den numera befinner sig. Vi ämna icke lemna någon fullständig öfversigt af alla olsgenheterna af det godtycke, som genom en kedja af så många särskilda bandelser ännu kannat bibehållas i ett så kalladt lagbundet samhälle; vi vilja blot: fista uvpmärksambeten på den vigtigaste af alla, emedan den vanligast förbises el!er be traktas såsom en obetydlighet. Hvad gör det väl, säger man, att en tidninug indrages, då en annan kan utgifvas se mma dg, och då bela operationen härigenom förvandlas till ett skuggspe!; — och man besmnar dervid icke, att skiiftställaren, för att kunna fullgöra sina emot pvbliken åtagna förbindelser, och fortfarande s:rida för samma sak, mås:e taga i anspråk en tredje persons äfventyrande af alla de obehag, som förföljelse gerom åtal kan medföra för dess personliga frihet och hela ekonomiska välfärd; ett vilkor, utan hvilket hvar och en inser, att den indragna tidningens utgifvare skulle helt och hållet beröfvas icke blott en medborglig rättighet, utan äfven en stundom ganska betydlig egendom, hvaraf ett icke ringa antal personer hafva sin existens. A!t det är möjligt för en annan ansvarig utgifvare att publicera en tidning under annat namn, bvari samma f.rfattare kunna fortfara att skrifva, och som läsas af samma allmänhet, är visserligen något som tryckfribetens fiender ännu finna allt förmycket, men som man endast, af förvillelse eller ett blindt hat till pressen, kan kalla att eludera Indragningsmakten, emedan det icke gifves något sätt att förekomma sådana associationer, heit och hållet beroende på enskild öfverenskommelse, så linge iCke tidningar helt och hållet äro förbjudna. Den som besinnar dessa omständigheter, skall emedlertid utan svårighet inse, att det är egentligen då, som publicistens kall börjar blitva tungI samt, när det mer eller mindre energiska uttrycket