Aftonbladet – 17 februari 1835, sida 1

I säljninogspris och deraf vållad förlägenhet. — I mot Icsxe, 1 orden, men 1 saken, innebära et verkligt Statslånz formen blott är något törändrad, visendet står qvar. Förhållandet, i sin helhet betraktadt, synes vara sådant och lätt kunna leda ifrån den föreslagna formen af indirekt till direkt Stats-lån oeh vara liksom första steget dertill. Om nemligen efter några år, flere eller färre, nigon Hypoateksförening gör förluster, hvilket icke är otänkbart, och om dessa förluster till en början bragte föreningen blott derhän, att den icke kunde på bestämd tid betala; så måste Staten göra det, och förmodeligen genom upptagande i eget namn af lån, då ingen annan utväg finnes. Med detsamma vore andra steget taget. Möjligen kunde Staten om någon tid återfå sitt, möjligtvis ock iete; emellertid hade krediten fått en stöt och villervalla uppstått inom föreningens verkningskrets, sannolikt än vidare. Gir man längre och tänker, att någon Hvpoteksförening kunde blifva rent af insolvent, så måste Sta:en öfvertaga lånet, löftesmannen förvandlas till gäldenär, och så vore tredje steget taget —-Omne trinum perfectum— Statsskuldsystemet färdigt, lifslefvande, såsom man här förut hört yttras. Ett och anna: års svårare missväxt, eller ett kostsamt krig skulle Eunna frambringa en sådan verkan—Den första sannolika följden af förslagets antagande är att Riks. Ständer skulle uppgöra och bestämma hufvugrunderna för Hypoteksföreningarna—Således 2 å 3 månaders förlängd Riksdag, 2 a 300,009 Rdr ökade Riksiags-kostnader, förlängd och ökad missbelåtenhet och missnöje i landet. Då talaren trodde sig ega visshet derom, att nationens stora betänkssmma pluralitet, hvilken med lika frivillig och hjertlig som skyldig tacksamhet vördar och prisar den vishet, som beredt och den kraft, som verkställt Sveriges befrielse fråa bördan af Utlänsk skuld, i närvarande stund innerligen önskar, att allt, äfven afläg:et, inledande till en sådan skuld, måtte kunna undvikas, kunde han ej heller önska annat, än att den för kort tid sedan här omtalta spärrning, hvilken det lyckats alit hittils uopställa emot de skuldsättningsförsök, hvilka, i varierade skepnader framträdt, måtte äfven hädanefter bibehållas, Toalaren ansåg vidare den föreslagna låneutvägen icke oundgängeligen nödig. Till och med en af dem hvilka i det så kalläde Stats-skuld-systemet trott sig finna en välstånde:s häfståag, har dock derjemte yttrat den öfvertygelse, att Hypoteksinrättningar kunna bestå utan något bidrag af staten. Talaren ville dack medge, att dessa inrättningar kunde i början behöfva ett handtag å statens sida, men erinrade a:t Rikets Ständer redan under Riksdagen anslagit till och med 3009,000 Rdr årligen för uppkommar de Hypoteksföreningar. Dessutom finnas kreditiver för privatbanker och associationer, som vilja befatta sig med spannmålshandel. De summor, som vid denna riksdag blifvit särskilt beredde, att genom statens försorg stå till tjenst äro då icke så ringa, Kongl. Maj:t har sjelf i dess nådiga propositicn, angående medel för undsättning vid svårare missväxter försäkrat, att Svenska jordbruket vunrit betydlig tillväxt under de 20 sista åren, och det så, att öfversko:it af spannmål finnes under blott medelmå:ttigt goda år; det syntes derföre talaren mindre troligt, att det oafbrutet förkofrade jordbruket nu genast, efter vunnen myntstadga, skulle gå baklänge; heldre ville talaren arse sannolikt att, Srem. ska jordbruket, om det får fortsätta sin förkofrån å en för detsamma naturenlig, varsam, samt endast då jemn och säker väg, lika mycket utan brådstörtande som retarderande åtgärder, skall aldrabäst hinna den höjd, som jordens beskaffenhet och klimat möjligen kunna medgifva. — De stora föreslaena lånesummorna ansåg talaren kunna lätt medföra i åtskilliga afsee.sden direkt skadliga följder. Af ett i hast till ymnighet ökadt rörelsekapital, uppstå såsom skadliga följder, höjning i veruoch egendomspris. — Diskonternes period anfördes såsom exempel — samt en ovanlig lätthet att få lån, hvarigenom mången föranledes att låna för att tillfredsställa sin fåfänga, mången för att bespara sig flit, omtanka och ansträngning, obekym-: rad om och likgiltig för efterkommande, mången för välmenta, men mindre välbetänkta spekulationer. Äfven de som vilja låna för verkligt goda ändamål, till hvilka talaren räknade landtmän, hvilka låna för att genom odlingar eller eljest skyndsarat upphjelpa sin egendom, skola i lyckligaste fallet blott erfara en hastigt ökad qvantitet af landtmannaprodukter, men ock dessas fallande förIN? oc Aa ae Vt UR: SY oo 8