Aftonbladet – 13 februari 1835, sida 1

SETS SE TSE EET IEEE svarande mot 16,042,000 Frances ränta, Den artikel i berörde traktat, hvilken åberopas såsom bevis af dem, hvilka påstå att Frankrike :cke är Polen någonting skyldigt, är af följande lydelse: Genom de i förestående paragrafer innefattade stipulationer befrias Frankrike helt och hållet, såväl från betalningen af de i 18 art. af konventionen d. 20 Nov. 1815 (Andra Pariserfreden) utfäste kapitaler och räntor, som ock från de skulder af alla slag, hvilka omnämnas i fördraget af d. 30 Maj 1814 (Första Pariserfreden) och konoventionen af d. 20 Nov. 1815, och hvilka blifvit gällande gjorde medelst de i sistnämnde konvention föreskrifne former, och detta i så motto, att besagde skulder, såvidt de angå Frankrike, skola anses såsom dödade och annullerade, och alldrig mera kunna gifva anledoing till vidare anspråk mot nämde makt. Det bör derjemte anmärkas att i sjelfva ingressen till konventionen af 1818 säges uttryckligen att ändamålet med densamma är att göra ett slut på alla reklamationer (mot Frankrike) medelst erläggande af en bestämd summa. Det synes således, som vore allt skäl att tro Frankrike, genom denna konvention, hafva blifvit qvitt äfven de Polska anspråken. Men på detta sätt har icke Fransyska ministeren uppfattat saken. Den påstår att liqvidea mellan Frankrike och Polen om hvilken blifvit stipuleradt i serskilta artiklar, icke var föremål för stadganderne i konventionen af 1318 och åberopar, tili stöd för deana åsigt, att Hertigen af Richelieu ett par månader efter afslutandet af denna konvention utfärdade instruktioner för ena grefve dEgouville, som skickades till Warschau, för att negociera om de ifrågavarande liqviderne i följd af konventioner 1816. Sedermera Hafva uaderhandlingarne varit förflyttade till Paris, men gått långsamt, och snart blifvit afbrutna genom revolutionerne i Frankrike och Polen, tilldess Fransyska ministeren förliden sommar sjelf föreslog Ryska kabinettet deras återupptagande. Hvad Ryssland reklamerar består 1:0) i obetald sold åt Polska truppar, som stått i Fransysk tjenst, uppgående till 2 millioner fr. 2:09) beloppet för obetalta lefveranser till Fransyska trupparoe, beräknadt till 30 a 40 millioner samt 3:0) 4 å 5 millioner, som Frankrike stulle vara skyldigt Konungen af Saxen, hvars rättighet i dettafall öfvergått på förra Storhertigdömet Warschau. Deremot uppställer Frankrike kontrafordringar, hufvudsakligen härledande sig från förskotter i reda penningar samt lefvererade krigsI förnödenheter, uppgående till omkring 38 millioner fr. En artikel i Monitören, ämnad att tillrättavisa de uppgifter såväl utländska som Fransyska tidaingar innehållit rörande denna reklamationsfråga, gaf anledning att göra densamma till föremål för dis kussioner i Deputeradekammaren, hvilka dock icke i sakens närvarande ställning kunde leda till något annat resultat, än att ministrarne afgåfvo upplysningar och Kammaren öfvergick till dagordningen. Ur det tal Hr Isambert höll vid detta tillfälle torde följande utdrag förtjena att meddelas. Han anmärkte först, att genom fördraget af den 25 April 4818 hade Frankrike, emot betalning af en bestämd sersättningssumma, blifvit befriadt från alla i de föregående traktaterne förbehållna anspråk. Således kunde den hemliga konventioren af den 27 September 1816 icke mera anses gällande, efter den allmänna, äfven af Ryssland undertecknade, mfsägelsen af alla fordringsanspråk. Bm icke meningen af konventionen 1818 varit en fullkomlig befrielse från alla mot Frankrike uppställda fordringar, så skulle dåvaran-de premiermiristern, Hertigen af Richelieu, värt bafva sktat sig för att tillkännagifva för de dåvarande Kamraree, att Frankiize vore iryggadt emot alla vidsre anspråk, ett tillkännagifvande som förvärfvade honom Kamrarnes tacksägelse och en belöning af nationen. Att nu antaga det Frankrike vid det ifrågavarande tillfället uppgjort sina affirer med de öfrige kreditorerna, och i hemlighet för-säkrat Rysslend om ytterligare betalning, vore att sätta Frankrike i samma belägenhet, som en bedröflig cessionant, hvilken, åberopande sin oförmåga att betala, afslöt ett öppet ackord med sina kreditorer men i hemlighet försäkrade en af dem om full hes talning. Sedan Talaren ytterligare anmärkt, att Rysslande anspråk lästeioen kunde u vadrifvas till s4 mils.