Aftonbladet – 13 februari 1835, sida 1

FRANKRIKES ock RYSSLANDS ÖMSESIDIGA ERSÄTTNINGSANSPRÅK. Genom en särskild artikel i första Pariserfred:u af den 30 Maj 1814 stadgades, att Frankrike och Ryssland skukie utnämna komrissarier, lika många å hvardera sidan, för att granska och skrida till liqvid af de ömsesidiga anspråk som Frankrike och gåvarande Storhertigdömet Warschau kunde uppstälJa mot hvarandra i följd af de mångfaldiga förhållanden, som egt rum mellan båda länderne alltsedan freden i Tilsit. Deno -endra Pariserfreden som undertecknades d. 20 Nov. 1815, innehåller likalades en särskilt artikel, undertecknad af de båda förenämde makterne, som upplifvar dena förutnämde i freden 18:4, och stadgar att Konungen af Frankrike skulle skcj Å förut uppgifoa ändamålet. Denna artikel blef dock ka en eller flera kommissarier till Warschau, i det icke -ratficerag af Ryssland; af:hvad orsak är obe: kant. Året derpå 1816 den 27 September afslöts deremot i Paris en särskilt konvention rörande detta ämne mellan Frankrike och Ryssland, hvari närmare stadgades särtet att gå tillväga wid denna affärs uppgörande. Derna konvention blef väli vaniig form ravficerad af de båda kontraheuterre, men har aldrig blifvit Fransyska Kamrarne förelagd, bvilket likväl skett med de föregående traktaterne : och konventionerne mellan Frankrike och de allierade. Icke heller har -densamma varit tryckt hlamd de öfriga Fransyska statshandlingaroe, eler upptagen i Schoelle saralirg af traktater och konventioner; den är således i aila hänceeendeo er hemlig akt. j i Genom cn artikel i andra Pariserfreden hade en termin blifvit fastställd för anmälande af alla de fordringsanepråk, som enskilta personer, korporationer, eller komseuner i de länder, der Frankrike fört krig, utfäst sig att godtgöra. (Det var endsst från ersättning af de fordringsanspråk hvardera af de moi F:antrike 1814 och 135 krigförande makter för eger räkning j kunde ga mot denna matt, och hvilka densamma I kunde uppstalla, om nämnde land blitvit b:friadt genom fredstraktaterne, med undan!ag, såsom ofvanföre blifvit visadt, af hvad som aogic Storhertigdömet Warschau enskildt.) När nu de särskilta fordringsanospråken mot Frankrike af individer och korporationer, vid den utsatte terminens slut sammeanräknades, befunnos de uppgå till den enorma summan af en milliärd 600 millioner franves. Dåvarande Fransyska utrikes-Ministern, Hertigen af Richelieu begagnade sitt inflytarde bos Kejsar Alexander, för att, genom hans bemedling , tillvägsbringa en nedsättning i Frankrikes debet. Detta lyckades äfven, och en Konvention afslöts den 25 April 1818 i Paris mellan Frankrike och de allierade makterne, hvarigenom Frankrike befriades från alla vidare kraf mot erläggande af ett kapital,