Aftonbladet – 12 februari 1835, sida 1

HÄN S NM K Wm my,Jjmhb on rm mm pm mm nn nn nmmmwvnnnlv nom omm oo Jm MMMM MMMM Mmm mr MM V VV MMMM RUM L RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Ridd. och Adelns Plenum d. 3 Febr. STATSLÅNE-FRÅGAN. Slut fr. N:o 34. H. Ex. Hr Grefve af WETTERSTEDT hade ej ämnat yttra sig, om han icke dertill blifvit uppmanad af ett ställe i Frib. Klingsporrs anförande, som Grefven ej trott sig behöfva frukta att få höra från detta rum, au di vi hunnit så långt på vår parlamentariska bana som vi gjort. Han hade ej väntat, att diskussionen där skulle urarta till bit:erhet i ordställningar och uttryck, att man skulle för handlingarne uppleta oädla motiver, och intränga i den Allvetandes rätt. Han trodde, det man borde, af aktning för sig sjelf, bära aktning för sina motståndare, att man borde föra striden öppet och med blanka vapen, väl möjligtvis ämnade att såra med äggen, ej att fläcka med flatan. Frib. Klingspor bade yttrat sin kärlek för Regeringen, och gifvit tiliräckliga prof derpå, enligt ordspråket, att den man älskar, den agar man. På dylika kärleksbevis hade han varit frikostig. Han hade talat om sportler; dessa voro af åtskillig art, och popularitetssportlerne hade sitt pris så väl som de materiella. Grefven ville ej följa Friherren i alla dess yttranden, men fäste sig endast vid det, där det hette, att Regeringen genom alla möjliga medel, per fas aut nefas sökt genomdrifsva lånefrågan. H. Ex. uppmanade Friherren att avtingen förklara eller återkalla detta yttrande, som eljest i hela sin parlamentariska styggelse, måtte qvarstå för dens räkning, som fällt det. (Många bravorop, åtföljda af några hyschningar). Hr von QVANTEN talade för lånet, men hördes af ref. icke nog tydligt för att här kunna återgifva hans vttrande. Grefve FRÖLICH tvekade om det lönade mödan, att här i landet söka upprätthålla värdet af en offentlig karakter. Hr Dalman hade nu förklarat, att han skänkte honom sin onåd. Hr D. hade uppstigit på en thron, hvarifrån han förjagat honom med de hundrade ögonen. Grefven visste icke, om han någonsin ägt någon popularitet, men åtminstone visste han att han icke sökt den, på samma sätt som Hr D. Denne sednare hade oriktigt uppfattat några af Grefvens yttranden, och Grefven ärnade alldrig ställa sig under Hr Dalmans opposition. Frih. Klingspor hade äfvenledes 2apostroferat Grefven. Han hade icke riktigt uppfattat hans ord, och visste således icke huruvida meniogen var, a!t gifva honom ett sporrhugg med sina ädla kliogor, eller att säga honom en komplimang. Hvad han kunde försäkra vore att om Friherren hade att rekrytera ett kompani med sådane män som Grefven, skulle Friherren hafva svårt att följa dem om de toge ut steget på reformernas bana, Frib. ÅKERHJELM sökte rättfärdiga Regeringen för de beskyllningar som gjorts henne, att hon varit likgiltig för frågan om de tysta förmånsrätternes afskaffande, då det varit Regeringen, från hvilken förslaget derom utgått. Skatternas belopp vore ingen tillvitelse för Styrelsen, emedan det var Representationen, som beviljade dem. Då det förra statslånet vari fråga, var Friherr. ordförande i Riksgäldskonioret, och dit hade anbud kommit, nära nog uppfyllande de föreskrifna villkoren. Lånets erhållande vore då icke så omöjligt. I anledning af Frih. Klingspors beskyllning, trodde talaren, att man borde något sätta sig i de tadlades ställe, att klandret stu.:dom kunde gå för långt o, s. v. Hr CEDERSCHJÖLD: Frih. Klingspors yttrande angick. väl icke egentligen talaren, men han kunde ej undgå, att, i anledning häraf, omtala en anekdot som bevisade, att uttrycket per nefas aut nefas, äfven ständom kunde anses ganska oskyldigt. Då Karl XIII föddes, hölls i Lund ett tal af Teologie-Adj. Bildstein, som deri anförde, att han haft en syn, hvilken underrättade honom, att den nyfödda prinsen, ehuru icke omedelbarligen berättigad till tronen, likväl en gång i framtiden, per fas