Till Redaktionen af Aftonbladet. Sedan min Herre med tillkäcnagifret intresse för förbättringen i våra vexelförhållanden, så insom utrikes, uti dess tidning N:o 15 för detta år, låtit införa mitt förslag till ry lag i detta afseende, har jag kommit i tillfälle erfara: 1:0o Att man ifrågasatt om behofvet af ny lag för utrikes vexelförhållande vore verkligt, och om icke den gamla, såskallade stadgan af 1748 vore god sådan den är? — underkastad, i någras tankar partiella rättelser — deribland räknades befrielse från de tillägg den erhållit genom förordningarne den 12 Dec. 1798, d. 12 Jan. 1816, Kongl. kungörelsen d. 7 Maj 1817 , Kongl. brefvet den 5 Nov. 1817, och Kommerse-Kollegii derpå grundade kungörelse d. 24 i samma månad. 2:0 Att en opinion på grund af nämde förutsättnings riktighet, synes ansenligen hafva utbredt sig, så väl hos de affärsmän, hvilka önska inrikes vexelrörelsens frigifvande,som dem af representationen, hvilka önska få saken afgjord så lätt och hastigt som möjligt, att nemligen en särskild lag skulle utfärdas endast för inrikes vexlar, oafhängig från 1748 års vexelstadga. Då för bestämmandet af opinioners värde i dylika frågor, någon viss icke bör pretendera absolut företräde, samt i alla fall, äfven om det tjenligaste efter noga öfvervägande af alla skäl mot och med, kunde göras påtagligt, det dock måste anses mycket vanskeligt, huruvida en sådan utredniag, öfvervägping och rationeit resuliat, kan bli den sannolika följden af de ifrigasie bemödanden i Bankooch Lag-Utstotten, samt derefter uti Riksståndez, särdeles om en förutfattad mening för moisattsen redan är bestämd; då vidare denna fråga är af en natur att mera intressera af-. färsmän eller egentliga köpmän, än riksdagsmännen i allmänhet, af hvilka de fleste erkänna sin ringa kännedom i ämnet stå i reaktionsförhållanden till