Aftonbladet – 6 februari 1835, sida 1

RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. BorgareStändets plenum den 2 Febr. I anledoving af Stats-Uiskottets Beänkande N:o 405, angående Lånefrågan, och Hr Petrgs i N:o 25 af denne tidning intagne anförande i samma äm ne, uppstod en vidlyftig diskussion. Som dennva fråga redan före Jul blifvit af Ståndet definitivt afgjord , kuade någon annan åtgärd med nämda Betänkande, än att lägga detsamma till handlingarne, ej komma i fråga. Emellertid, då vi upptagit Hr Petres anförande 1 ämnet, anse vi oss äfven böra, i korthet redogöra för ofvarnämde diskussion, Hr HELLEDAIJ: Om Hr Petre börjat med och låtit bero vid slutmeningen i sitt, förra plenidagen afgifne och med vanlig beställsamhet i ett visst Tidningsblad reproducerade, anförande, att nemligen en reservation, afgifven emot StatsUtskottets nu förevarande betänkande icke kan föranleda till någon förändrisg i Högtärade Ståndets redan definitivt fattade beslut i lånefrågan, så skulle, i likhet med hvad stundom inträffat under Riksdagen, då fråga varit om sak, jag icke tveka att instämma i Hr Petres yttrande, men då simma anförande dels omfattar ämnen, hvilka icke höra till saken, eller, iindrigast sagdt, varit öfverflödiga att framställa, då, enligt hvad Hr Petre påstått, frågan redan är af Ståadet afgjord, dels ock finnes uppfattadt i ordalag, som efter min åsigt svårligen stå tillsammans red den rent fosterländska anda, i hvilken Hr Petrd tror sig handla, zödgas jag, för att icke gesom stillatigande anses hafva gillat allt hvad i samma anförande förekommer, förklara: att jag anser det alldeles icke höra till ifrågavarade ämne, huruvida det enligt 9 . R. F. varit Konungens Rådgifvarepersonals förbindelse, att uti Protokollet utveckla motiven för deras tillstyrkan, att Konungen skulle antaga ett af föredraganden anmäidt förslag till skrifvelse, . deri Ständerna underrättades, att Konogl. Maj:t icke kunde godkänna? giltigketen af de skäl, som föranledt närvande B. S., att, i olikhet med hvad förra RB. S. förordnadt, besluta att intet utländskt statslån skulle upptagas, samt att således här icke varit ort och tid att uttrycka någon opinion om grundlagsenlig förändring af nämnde S. i R. F. — Då här är fråga om sak och icke om form, anser jag likades all undersökning bort uteblifva, huruvida en del af Rådgifvare-personalen förbrutit sig emot 106 f, RB. F., om de, på sätt Herr P. antagit, underlåtit meddela Konungen den från utöfningen af . deras enskilta Riksdagsmannarätt hämtade upplysning, att tvänne motioner vid denna Riksdag om utländska lånen blifvit af Ständerne pröfvade. Lika litet det varit på sitt ställe att här motivera nödvändigheten af en grundlags-förändring i 27 och 75 4.S. BR. O., lika obehörig är framställningen om jäf emot sist hållne Riksrätts Ordförande och åtskilliga Ledamöter, enär någon pröfning deraf icke lärer tillkomma Ständerna eller något förtydligande