Aftonbladet – 5 februari 1835, sida 1

Article Image
en nå Ad UCVIHLVER dl ZIAVU VU AU U UI l5sd1 la LC LI FULVElLULIDR öch Räkenskaper, innefattas 1 följande Hufvud-afdelningar : 1:0 Formen för Boksluten; — 2:0 Förluster, i följd af Konkurser alltsedan år :819, nemligen hos Handelshusen Tottie Compton i London L 541: I. 10 Sterling; Sillem Comp. i Hamburg 954 Mark. Hamb, Banko; och C W: Rösner Comp. i Christiania 2,876 DI. 8 sk. Species; — 19 Norrska Stats-Verkets bidrag och erhållne fördelar; och 4:o0 Inkomsternas förändring till belopp, namn, ändamål och förvaltnirg Häremeot förekommer hufvudsakligen följande: 1:0 Är formen för ett Bokslut, då intet formulär är derföre antaget och föreskrifvet, beroende af särskild smak. Den form, som af nuvarande Stats-Utskott klandras, kan af att annat föredragas den, som af det nuvarande proklameras såsom den bästa. Sådant händer alla dagar särskilda räkenskapsmethoder, såväl som andra menskliga methoder, utan att domen dem emellan någonsin afgöres. — Så hörde man t, ex. ej för längesedan ett ännu bittrare klander, än det Stats-Utskottet nu tillåtit sig, med framgång föras af en Revisor af stort medborgerligt anscende mot Herr Kommerce-Rådet Santesons Räkenskaper för Motala verkstad, utan att man sedermera förnummit, det Eommerce-Rådet b ifvit ansedd för oskicklig att uppgöra och revidera räkeuskaper. Hufvudsaken af all räkenskap och dertill hörande handlingar måste vara, att man genom dem, på det ena eller det andra sättet, kan ernå en säker och bestämd kontroll på förvaltningen och alla medels hehöriga redovisning. Formen eller vägen till en sådan kontroll kan visserligen vara olika beqväm efter hvars och ens olika vanor och tycken, men kan af ingendera absolut förkastas, förr än den kan öfverbevisas såsom otjenlig, håde för den ena och den andra, att komma till målet. — Att förhållandet icke varit sådant med den af Stats-Utskottet klandrade formen bevises deraf, att Utskottet, utan att finna samma räkenskaps-method i sin smak, likväl de:igenom kommit tili målet både af fullständig kontroll, och af tillfället att derjemte kunna, på sitt vis och i sin smak, inrätta Ziffer-uppställnivgarne. En ovilkorlig förkastelse, sådan som Utskottet äfventyrat. synes således, lindrigast sagdt, olämplig, äfven om man skulle undgå att begagna sig afde Autoriteters omdöme, hvilka i denna del kuana ställas mot Stats-Utskottet, och äro sådane, som också förstå ämnet, nemligen framl. Stats-Rådet Schwan, Kongl. Kaamar-Rätten och föregående Ständers Revisorer, flere af KonvoyKommissariatets gna Ledamöter att förtiga, men hvilka sedan 40 år tillbaka, specielt graaskat denna form och funnit den och dess resultater tillfeedsställande. Något vidare torde ej erfordras till svar på de tillvitelser för ofullständighet ocn opålitlighet, som nu i al! mänhet blifvit gjorda detta bokföringssätt. Att ingå i en detaljerad vederläggning af de exempel, som tillstyrka för ett sådant påståen?e blifvit anförda skulle här blifva allt för vidlyftigt. Det må nu enda sterinras, att icke något af dem utvisar att kontrollen varit hindrad, och att endast om denna ernås, det kan vara likgiltigt, om den inhemtas i en löpande journal, eller i en räsonerad redogörelse, i Hufvud-boken, eller Verifikations-banden, Protokollen och Korrespondencen, emedan alla dessa handlingar äro lika underkastade och lika berättigade till revision, läsning och jemförelse af Revisorerne. Således var det lika lätt, att af Handlingarne kontrollera redovi:ningen för Orfås laddning, som om den på en gång, och innan resultatet af dess försäljning visat sig, blifvit inbalancerad i Hufvudboken, hvilken för detta utlemnande (ehuru i allt fall utgörande en likgiltig formsak) likväl hade det mest gillande skäl i det egna förhållande, som egde rum med denna laddning, hvars försäljning och redovisning lika ordentligt och fuliständigt inhemtades af Konvoykommisariatets baudlingar på andra för revisionen lika oundgängliga ställen. Enabanda är förhållandet med den af Göteborgs diskont erhållna räntan, med det till Förvaltningen af sjöärenderna försålda trädvirket och med det mindre parti jern, hvars försäljning här på vägen visserligen fortgår med en långsamhet, som eudast har sin grund i varans ovanliga dimensioner. Alla dessa Posters debet redovisas fullständigt i Handlingarna, fast än det ej blifvit upptaget i Hufvudboken, annorlunda än i den mohn något deraf influtit. Det nekas derföre ej, att I sådant äfven hade kunnat och äfven kanske ättast bort ske, men välatt vågon förlust eller brist i kontrollen uppkommit eller kunnat uppkomma, Utskottets egen erfarenhet intygar detta bäst. i Omslutet af balancen vid 1832 års utgång är blott en ny ziffer-uppställning efter smak, som en kan gila och en annan med samma skäl klandra, till större eller mindre del, såsom beroende på suppositioner och antaganden, hvi!ka allt efter kalculatorns äåsigter eller konst kunna gifva Där stan hvad ziffer-resultat som helst. Det veta vi alla. För öfrigt synes en sådan uppställning egentligen nödig och nyt tig för förtviflade affärer, hvilka en annor skall ferledas att öfvertaga, ej för den som reder sig sjelf, och ej har behof af, att an:e för en lifsak, om det ena årets konto får en utgift, som möjligen kan demonstreras på ctt föregående och så vidare. — Att Konvoy-kommisariatets hufvudbok afslutas först ett år efter redogörelse-året, är nägot, som, ehuru fullkomligt lagenligt, blifvit af StatsUtskottet äfven uppsökt, såsom en skugga i dess mörka målning. Det hade likväl ej bordt undfalla Utskottet, att man ej kan bygga förrän man samlat materialierna, och att då dessa för Konvoykomwmisariatets bokslut måste inhemtas från de flesta af jordklotets delar, samt Hufvudräkniugar från ett verk, som ligger vida närmare, eller K. Gen. Tullstyrelsen i Stockholm, ej inkommer förr än på bösten året efter redogörelseåret, bokslutet ej nemligen kan!något efter den tiden vara färdigt. På dessa hufvudsakliga och några få andra och kanske obetydligare hugskott i formen (t. ex. beräkningen i kalkyl af; kurs-differenser, på afl. General-Konsuln Tulins räkning med kommisariatet; att de i boken åberopade vexlarne ej äro der till namn och dato anförde, då de likväl äro im extenso i original eller afskrift bifogade uti verifications-bandet;) afkunnar emedlertid Stats-Utskot

5 februari 1835, sida 1

Thumbnail