Aftonbladet – 5 februari 1835, sida 1

FESTER IR AES nr ENE NR ESO KS r— I rerare och Kammarskrifvare. Iogenting kan vara obehörigare och obilligare, om icke de uttryck, 2f hvilka Utskottet härvid funnit för godt att sig beijena. eller den oför. kla: liga förgätenhet, som Utskottet dervid låter komma sig till last, dels af att rättvisa all den ordning, nit och omtanka i en så vigtig förvaltning, som miste vara uppenbar endast deraf, att en så bister revision ej kunnat upptäc:a andra anmärkningar, än de som blifvit anförde, dels af de pligter och ansvar, som i öfrigt åligga Kamercraren och Kammarskrifvaren utöfver bokslutet. Men afsigten tyckes ej bafva varit att se saken från mer än en sida, eller på mer än ett sätt. 2:0 Till deanmärk ningar om förluster, som KonvoyKommissariatet sedan 1819 gjort på Utländska handelsaus, må, då redovisnings-skyldigheten skall anses obegränsad och gå tillbaka ända till år 1819, hufvudsakligen svras, först, i allmänhet, hvad hvar och en, som nödgses begagna Utländska Penninge-Kommissionärer, vet, att nemligen absolut säkerhet mot möjliga förluster ej gifves, och att man kan anse sig ganska belåten, då dessa, under en så lång tid på så betydliga och mångfaldiga Penninge-transaktioner, som Kon voy-Kommissariatet haft på de flesta förnämste handelsplatser, ej blifvit större, än de anförde trenne. — Rörande dessa erinras, att då ingen bristande årvärd hos KonvoyKommissariatet i afseende på den första ciler förlusten på Totiie Compton blifvit af Stats-Utskottet ens föreburen, såsom vållande dertill, hade öfvertygelsen härem åtminstone bordt föranleda till en sådan förändring i framställningen af denna punkt, att den ej fått utseende af en anmärkping för förlust, utan endast för en formfråga, angående behörigheten af föriustens afskrifning. Denna afskrifning följer dock ganska naturligt af Kongl. Brefvet den 13 Mars 1819, som Stats-Utskottet äfven åberopar, emedan KonvoyKommissariatet enligt detsamma iklöddes rättigheten att med den ifrågavande fordringen i Tottie åz Comptons massa förfara efter owständigheterna, hvart:ll ostridigt måste höra att afskrifva, hvad sem ej kunde erhållas, sedan utredningen och utdel.ingen var slutligt uppgjord. Af Stats-Utskottets betänkande och vidare af Handlivgarne inhämtas, så väl tillkomsten af fordringen hos Sillem comp., som de åtgärder Konvoy Kommissa:iatet vidtug för att kunna undgå obehagligheten att blifva inveckladt i detta handels-hus fallisement, äfvensom att då detta var oundgängligt och ett ackord af 40 procent erbjöds af främmande hand till antagande inom viss kort tid, det uppenbarligen var med Kon voy-Kommissariatets förd.l mera öfverensstöminande, att der Jemte öfrige kreditorer, ingå, än alt genom ett dröjsmål clier vägran reducera Konvoy-Kommissariatets fordran till en utdelning af 1 eller 2 procent. — Omständigheter, som i afseende på Sillemska huset äro lika verldsbekanta, som att detta bus, i den stund det emottog Konvoy-Kommissariatels affärer, ehuru thy värr ganska nära för dess obestånd, allmänligen var kändt, såsom ett af de mest solida i Hamburg; en öfvertygelse, som 105 de Konvoy-Kommissariatets Ledamöter, nvilka framför de tlesta Revisorer, äro i tillfälle att bedöma sådant, måste hafva varit så mycket uprigtigare, som de derföre vid til!fället gjorde egna enskilta förluster. — Förlusten hos Rösner komp., ehuru ännu ej till beloppet bestämd, ligger Stats-Utskottet deremot direkte KonvoyKommissariatet till last, men på e!t skäl, som i saaning måste anses för ett af de mest oväntade, det nämligen, att Konvoy-Kommi :sariatet ej kunnat förmå Norrska Regeringens Finans-handelsoch Tull-departement att påtaga sig och bespara Konvoy-kommissariatet äfventyret och kostnaden genom förvexlingen af de Norrska species, som departementet endast var äålagdt, att i Norrska species erlägga. Härpå synes något svar från Konvoy-kommissarjatet vara lika öfverflödigt, som på 3:o Anmärknirgen imot beloppet af statsbidraget från Norr-ka statsverket, och af detsamma erbållen ersättning för deltagandet i 1828 års Medelhafs-expedition. I afseende på slutligen, inkomsternas förändring till belopp, namn, ändamål och förvaltning, falier genast dem invändningen i ögonen, att Utskottets förslag i dessa delar står i uppenbar motsägelse mot dess egen förutsättning, att det nuvarande förhållandet till Birbaresk-staterne kan förändras, och att årsinkemsten för konvoy-kassan således ej bör betydligen reduceras: ty om afgifterna på handeln skola bibehållas för sitt gamla ändamål, kunna de icke emellertid användas för andre, som kunna innefattas under den vidsträckta kategorien: handelns och sjöfartens befrämjande, t. ex. Angbogscringsfartyg och kanalombyggnader, hvilka lättare och snarare än man kanske tror, skulle kunna blifva en af den Nya Handelsoch Sjöfarts-fondens aldradyrbaraste åligganden i: ordets dubbla bemärkelse. Hvarföre förvaltningen sedermera skulle undanryckas den särskilta garanti för en så betydlig fond, och den särskilta kännedom af växel-affärer och relatioxer med utländska bankirer, 3f Barbareska fredsverket och dess fordna skiften, samt af det möjliga urustandet, af så väl presentsom krigsskepp, torde också endast kunna förklaras ur ett sådant nytt hufvudåliggande, som tanske vore mera ovant för det nuvarande Konvoykommissariatet. Ty den angifna besparingen är alltför ringa för att allvarsamt kunna komma i fråga, aldrahelst då man besinnar, att aflöningen till den Norrska ledamoten skulle fortfarande utgå, att betjeningen i alla fall behöfde bibehållas, och att Kommerse-kollegii ledamöter skäligen ej kunde åläggas en sådan ny och betydlig kassaförvaltning för intet. Hela utgiften för Konvoy-kommissariatet, såsom ecmbetsrerk, hvars ändamål, verksamhet och göromål blifvit reglerade genom en ny instruktion den 31 Dec. 1829, hvars betjening, till antalet fyra, blifvit år 1830 stadfästad, efter derom hos Kongl. Maj:t föregången pröfving, då n dess ledamot blifvit stäld på indragning, och som således kan auses helt nyligen hafva för sin del genomgätt skärs-Iden eller den med de flesta embetsverk desse senare åren företagne organisatiwnsrevision, utgör nu med arfvoden, löner, hushyra, ved, lipspenningar och skrifmaterialier tillsammanstaget 6,350 Rdr. Det är hälften af en de bättre lönade konsulernes iraktamente. Ej mer än FR FE rr a 1