Aftonbladet – 4 februari 1835, sida 2

lagsförändrings-förslag i detta hänseende, utan ock attställa sig 3:ne Riksstånds önskningar, ehuru icke egande grundlaglig natur afbefallningar, tili efte:rättelse geno:a utarbetande. så vidt den återstående Riksdagstiden det medgifver, af ett förslag, till följd af till itsk. inkomna motioner till en förbättrad Juryorganisation, i ett, om ickeyttre och juridiskt, dock inre elier moraliskt samband med förslaget om indragningsmaktens uppbäfvande. En sådan eftergift af egna opinioner, visserligen icke till fyllestgörande för de ultra liberala anspråken, torde dock af det sansade omdömet hafva tillvunnit Utskottet något bifall; i Af Frihecre Cederström, J: Jag skulle hafva instämt uti den af Domprosten Holmström anförda reservation, om jag ansett mig kunna, utan grnndlagens förnärmande, medgifva en sådan konsession, som Domprosten åsyftat; af Herr BJÖRCK: Emot Höglofl. Utskottets vägran, att till sammanjemkniug upptaga Riks-Ståndens anmärkningar emot Utskottets memorial N:o 58, får jag mig reservera, under åberopande af Dom-Prosten HOLMSTRÖMS vid berörde Memorial bifogade och af mig biträdda reseryvation?. : Hr EGNELL åberopade sin vid Memorialet N:o 58 anförda reservation, hvaruti Hr TRÖRN, SAMUEL ANDERSSON och MÅNS MÅNSSON instämde. Friberre CEDERSTRÖMS reservation vid reservationerna: I min tanka är det af mindre vigt, om en grundlagsändring sker eller icke, än em den tillkommer mot de i Grundlagen stadgade former. Jag skulle visserligen gerna sett, att förslagen om Indragnivgsmagtens ocr Juryns upphäfvande blifvit serskildt till Stäånden öfverlemnade; men sedan Utskottet, den 14 sistlidne Augusti, genom votering fattat beslut om deras sammanfogande, och afslagit väckt fråga om Indragningsmagtens isolerade afskaffande, står det, enligt min öfvertygelse, icke mera i Utskottets eller någons makt att, under loppet af denna Riksdag, i detta beslut lagligen ändring göra. Utom desse Ledamöter, har Hr Cederschöld i en reservation utvecklat ungefärligen samma åsigter, svm förut gjort sig gällavde i Riks-Stånden , och Professor Agardh ingått i en vidlyftig analysaf det formella, hvaraf den svårfattliga hufvudsumman tyckes vara, att Hr Professorn, såsom frånvarande, icke deltagit i det första beslutet, men fann att frågan blifvit genom Utskottets andra beslut försatt i en ställning, som gjorde ledamöterne mera bundna att vika ifrån sitt räsonnement.