Aftonbladet – 4 februari 1835, sida 2

Vi meddela här nedan Konstitutions-Uiskottets yttrande i dess nu inkomna sista Memorial i Tryckfrihetsfrågan: Då det, jemlikt Grundlagen, beror af Konstitutions Utskottet allena, Huruvida en förslagen Grundlagsändring må undertryckas eller framträda, hade ock Uiskottet trott sig förbehållet att sjelfständigt antyda och uppställa ändringens hufvudsyfte och grundmening, utan att nödgas, under anmärkningsform, från Stånds-Plena emottaga nya, rakt motsatta förslag. Utskottet vet sin pligt att vörda Riks-Ståndens tankar, att i detaljerua sammanjemka dem med hvarandra; men att för dem i principen oppoffra sina egna, helst om dessa stödjas på Grundlagens klara bokstaf eller på en orublig öfvertygelse om dess rätta förstånd, — derull känner sig Utskottet destomindre af Grundlagen förbundet, som 83 S. Regeringsformen bjuder Grundlagarnes tillämpning efter ordalydelsen, och så!edes utesluter hvarje godtycklig tolkning. Om t. ex. hvad ej osanvolikt här vore fallet, Konstitutions-Utskottets majoritet ansett nödigare och nyttigare, att både Judragningsmagten och Jury-inrättningen qvarstode, än att den förra ensam upphörde, så skulle säkerligen närvarande omtvisade förslag icke blifvit framlagdt, och Tryckfrihets Förordningen hade i dessa deler bibehållits oförändrad; ty med ett ord, Ständerna ega ej antaga någon Grundlagsindriog, som ej, Utskottet tillstyrkt, och på uteblifvet förslag lärer naturligtvis intet antagande följa. Men oaktadt Konstitutions-Utskottet, vidhållande sin åsigt, ej kan nedlägga eller sönderstycka dess eget förslag, för att upptaga och sammanjemka några deremot stridande nya; likväl och då Riks-Stånden icke. delat Utskostets tana, att förslaget, såsom lemnadt utan egentlig suamärkning ock icke utgörande föremål för omedelbart beslut, borde hvila till afgörande vid nästa Riksdag, återsår för Utskottet endast att vördsamligen underkasta samma förslag den, af Utskottets mellankomst oberoende ytterligare behandling, hvartill Riks-Ståndeu, mei anledning af Grundlagen, må finna sig befogade. Reservationer: af D:r H.olm ström: Då jag reserverat mig mot Ut-k:s förra utlåtande N:o 58, har jag naturligt vis icke heller kunnat instämma i det nu afgilna. Äfven med godkännande af den grundsats, att R. St. icke kunna ålägga hvarken detta eller något annat Utskott, att frångå sin öfvertygelse om grundlagens rätta ordaförstånd, har jag dock ansett Utskottet hafva bort öppet erkänna sin oförmåga, att på tvinga R. St till grundlagsenlig bebandling vid nästa Riksdag, ett förslag, hvilket Ständerne sjelfve förkastat. Då det är fullkomligt klart att nästkommande Ständer icke kunna komica alt votera om något grundlagsförslag, som icke blifvit genom Riksdagsbeslutet af nu församade Ständer till dem öfverlemnadt, så hade, för konseqvensen hos Utskottets majoritet, intet va:it att hefara af det medgiivande, att Utskottets förslag, churu af Utskottet ansedt böra hvila till nästa Riksdag, dock genom Riksståndens öfvervägand: maktord förfallit. Ett sådant svar å de resp. Biksståndens återremisser hade jag för min del ansett vida lämpligare än det nu afgifna. Såsom en humanitetspligt hade jag ock trott det tillhöra Utskottet, att för sine principaler tillkännagifva, det Utskottet voro sinnadt ej allenast att söka för framtiden förekomma all misstydning af grundlagens, med hvarandra icke rätt förenliga, föreskrifter om grundlagsfrågors behandling, genom ofördröjligt framläggande afiett nytt grund