Aftonbladet – 4 februari 1835, sida 1

BIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. Frih. Kantzous anförande på Riddarhuset den 4 Febr, i länefrågan. Ehuru jag visserligen hyser ringa hopp om framgång för den åsigt, jag i förevarande fråga önskar försvara, anser jag dock saken af den vigt, att jag icke bör helt och hållet stillatigande afböra de skenskäl, som åberopas till stöd för det af Regeringen föreslagna statslånet. Tilifället är tilläfventyrs ej inne, att nu utveckla hela den stora frågan, huruvida statslån äro skadliga eller nyttiga för vårt land; ty man torde genast vara tillreds med det svar, att det nu ifrågavarande lånet blott blefve ett undantag, för att hjelpa det betryckta jordbruket: att det vore detta senare, ej staten, som skuldsatte sig, eller utbytte sin gamla skuld med dryg ränta mot en lindrigare. Jag bekänner likväl öppet, att jag har svårt att öfvertyga mig om ärligheten af detta svar; och att jag har den enfaldiga föreställningen, att det mindre är jordbruket, än just sjelfva det beprisade statslånesystemets införande, som ligger vederbörande om hjertat. Anledningarne härtill äro många. Eller huru många ifriga bemödanden hafva icke både vid denna och sista riksdagen blifvit använda, för att få skattebördorna betäckta genom lån i stället för genom bevillning? och om endast jordbrukets fördel i i detta fall intresserat Styrelsen, hvarföre lät Styrelsen motionen om upphäfvände af förra Ständers beslut, angående ett silfverlån för detta ändamål, passera Stats-Utskottet och alla RiksStånden, utan att ens försöka att använda den för några månader sedan enhälliga opinionen his folkets representanter, att ett utländskt stat lån för jordbruket icke var nyttigt eller behöfltgt? Eller hörde man väl någon af Konungens rådgifvare på detta rum