Aftonbladet – 3 februari 1835, sida 1

hvilket ingea enda ledamot aniort reservation, och som således måste anses äga en tillföritlig autoritd för sig, fullständigt utredda förhålland:, att Norrska statsverket tillgodorjutit betydiiga och obilliza fördelar på det Svenskas bekostnad. Höglofl. Utskottet har väl föreslagit, att RB. S. skola hos Kongl. Maj:t uti underd. strifvelse framställa ofvananmärkte förhållande, med begäran att å detsamma det nådiga afseende måtte fästas, att med Norrska staten tillvägabringas en sådsn reglering om dess andel uti de samfällde kostnaderne för Svenska och Norrska bandelns skyddande, som med rättvisa och bilighet öfverensstämmer; men jag anser R. St. icke böra inskränka sig till deana underdåniga framställning, utan ega allt skäl, att öppet uttala den öfvertygelse, att, derest icxe Norska foitet vill godkänna ett på billighet och rättvisa grundadt proportionerligt deltagande uti kosinaderna för Svenska och Norrska handelos skyddande och förkoran, det må för egen räkning bestrida de utgifter, som för berörde ändamål kunna anses nödige, utan rättighet, att draga fördel af de arrangementer och uppoffringar, hvilka från Sveriges sida göras. — Under förutsättning att månrga och ganska väsendtliga anmärkningar, hvilka uti betänkandet framställas mot Kongl. konvoykommissariatets förvaltningsåtgirder, äro grundade, och . hvilket jag icke bör betvifla, då ingen enda röst inom Utskottet höjt sig till vederläggning deraf, anser jag Utskottet hafva bordt föreslå RB. St., att hos Kongl. Maj:t i und:rdånighe! göra en mera bestemd och kathegorisk anmälan mot bemäldte förvaltande verk, än betänkandet innehåller. — Utur desse skål kan jag ej undgå, att yrka återremiss af Betänkandet. Häroti hördes flere Ledamöter instämma. Hr SANTESSON förklarade sig ej fina, att Utskottet i detta betänkande ingått i några personligheter. Hvad beträffade Hr Ekermens yttrande, att kommisariatets räkenskaper för år 1333 voro ingifne till Kammarrätten den 31 Dec. förlidet år och således förr än detta betänkande ifrån Utskottet afgafs, förklarade talaren, att betänkandet afgjordes redan deu 2 Janusri d. å efrer att länge legat på bordet och att det följaktligen då varit omöjligt för U:skottet att veta, det samma redogörelse var till KammarRätten tvenne dagar förut aflemnad. Vidkommande åter bokföringssättet upplyste talaren, att det ännu vore detsamma, som före den Kongl. Förorda 1929, hvilken ej inrehölle något reglementariskt i detta hänseende. Växelförlus erna voro ej mera, än sig bort, lagde till last; och ansåg Hr S. betänkandet böra bifalias. En återremiss tjezade till intet, ty man behöfde ej mera än som skett höra kommissariatets ledamöter. Talaren hade i vänskaplig våg sökt upplysningar ifråa kommissariatet, hvilka dels blifvit honom ganska ofullständigt lemnade, dels alldeles vägrade. Som detta ämne hade vid ärendernas fördelning inom afdelningen fallit på talarens lott. hade han sökt att, så vidt sig göra lätt utreda det. När derföre fullständiga upplysningar ifrån Kommissariatet ej kunnat enskildt erbållas, hadehan sökt dem i oficiell väg gehom Hofkansleren. Embetsmän och ledamöter hade således haft fullkomligt tillfälle att sig i ämpet förklara. Hr S. vidgick med Ar Holm, alt tiden till anmälande af anmärkning emot Konungens rådgifvare var förfluten. Hr PETRE: Emot Stats-Utskottets ifrågavarande Betänkande, hvartill beslut är fattadt under min Julpermission, skulle jag först vija anmärka, att Utskottet sammanblandat revisionsberättelsen öfver kommissariatets räkenskaper och förvaltning med svaret på Hr Hallings motion, hvilken, ehuru ganska utförligt och väl deducerad, fiones vara endast liksom i förbigående omnämnd. Det mål, som Stats-Utskottet åsyftar, har icke vunnit gerom derna behandling af frendet. Saken hade framstått i en klarare dag, om Br Hallings motion, skiljd från revisionsberättelsen, blifvit besvarad. Möjligen hade i sådant. fall mycket af hvad Hr Ekerman emot betänkandet nu erinrat, icke ifrågakommit. — Vidare anmärker jag emot ssmma betänkande, att man måhär da något oförsigtigt yturat 515 1 afseende på Norrska Statens bidrag till konvoykassan. Utan tvifvel är detta bidrag icke proportioneradt till det Norrska skeppslästetalet. Det visar sig fast mer, då man endast tager siffran i beräkning, ett allt för stort missförhållande derut; men det förekommer mig dock att obenägenheten å Norrska sidan, att ere lägga en proportionerligt hög tribut, kan hafva skäl för sig och härleda sig dels derifrån att konsulsplatserre hittills sällan blifvit besatte med Norrska undersster. dels från missnöje med Sjöexpeditionerne,