Aftonbladet – 2 februari 1835, sida 1

Ridd. och Adela hade i Lördags förmiddag ett plenum, hvilket kan anses som ett bevis huru det är möjligt att utan behof förlänga Riksdagen. De enda debatter, som här föreföllo, och hvaraf den andra i ordningen räckte i tre timmar, kunde nämligen, efter hvad alla Talarena på förhand hade sig bekant, icke leda till något resultat. Den första angick en misskrifning i Ständernas redan aflåtna skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande en lagförändring, hvilken misskrifniog Expedit.-Utskottet blifvit varse, och föreslagit att fi rätta. Grefve Horn ville att Utskottet derföre skulle erhålla en varning, men Hr von Hartmansdorff och Friherre Cederström höllo före att skulden lika mycket fick tillråknas anmärkarena inom Riddarhuset, hvilka underlåtit att observera misstaget. Grefve Frölich och Hr Dalman erinrade att det ej varit möjligt för Stånden, att i deras plena blifva varse de irringar som kunnat insmyga sig i förslag till dylika skrifvelser, att de ägde rätt att hysa så mycket förtroende till sitt Expeditions-Utskott, att detta skulle förmå rigtigt uppfatta Ständernes beslut, när dess enda arbete ofta kunde inskränka sig till blotta afskrifningen 0. s. v. Den andra debatten angick Stats Utskottets Bet. rörande Konvoy-Kommissariatet. Detta sistnämdas parti togs med mer eller mindre ifver Äf Hr Peijron, Friherre Ludvig Boije, He Hegardt, Rosenblad, Oxehufvud och Grefve Cronstedt. Den törstramde ogillade betänkandet in totum et tantum, och sparade ej ett och annat hugg åt Hr Santesson, hvilken han syntes tillrätna detsamma. De flesta talare å devna sid, tycktes i betänkandet vilja se ett anfall, föranled: af personoliga motiver, och rigtadt emot Konvoy-kommissariatets personal. Deremot försvarades betänkandet af Friherre Kantzou, Grefvarne Posse och Gyldenstolpe samt Her Dalman och af Bilbergh. Den förstnämde ansåg detta embetsverks bibehållande alldeles öfverflödigt, emedan dess göromål ej voro flera, än att, om de bestriddes af ett köpmanskontor, stulle de beqvämt kunna skötas af en enda kontorist, med högst 800 Rd:is lön. Grefve Posse förklarade, att ingen afsigt, att förolämpa Konvoy-kommissariatets ledamöter, ledt Stats-Utskottet, och att alla sårande yttranden med flit blifvit undanröjda, samt att allmänheten icke annorlunda bedöm: betänkandet, än Utskottet gjort. Larmropet emo: detsamma torde få tillskrifvas Konvoy-kommissariatets ledamöter sjelfva, hvilka på förhand låtit uppskräma sig, icke af det nu varande Betänkandet, utan af ett föregiende, som e) blifvit antaget. Hr Dalman boppades, att den tid icke skulle vara långt borta, då det för riket vanhedrande systemet att köpa sig fred af barbarer, skulle upphöra m. m. Nu bör det likväl anmärkas, att det strax vid sessionens början tillkännagafs, att betänkandet redan var bifaliet af de tre öfriga stånden, hvarigerom R dd. och Adelns beslut, hurudant ock detia måtte blifva, ingenting kurde förändra i sakens ställniog. Det blef omsider äfven här bifalle, utar votering. För öfrigt saknade äfven denna debatt icke sina småroliga episoder, och det torde knapt behöfva försäkras, att en och annan talare öfvergafs af det parlamentariska lugn, somaförvärfrat Rikets Ständer tillnamnet Sveriges fäder och vise. Friherre BOIJE lärer haft en aninz om denna debattens rigining, då han vid d:ss början yttrade, det han trott, stt det icke skulle vara så farligt, att under nuvarande årstid röra vid Bikupan: Stats-Utskottet. — Hr ROSENBLAD påstod sig kunna slå Utskottet på händerna för en felaktig kalkyl, som