Aftonbladet – 31 januari 1835, sida 1

RA MOA MMg ME APOR huset anmälta anmärkningsanledning mot Konungens Rådgifvare i ministerie!la ärenden och kommandomål, den dag då Hr C:s anförande blef afbrutet af Landtmarskalksklubban. Den förra afdelningen angår Grefve Löwenhjelms bekanta mission till Petersburg; den sednaare fäster sig vid den underiåtenhet för bvilken krigsadministrationen anklagat sig sjelf, genom dess egna medlemmars yttranden på Ridiarhuset om Beväringens usla tillstånd i afseende på beslädnad och vapen, oaktadt administra:ionen, uti det betydliga extra anslaget vid sista rixsdaig, haft tillräckliga medel att använda till detta behof, som nyssnämde Ledamöter sjelfve framställt såsom det angelägnaste af allt. Som allt hvad med de vigtiga anslagsfrågorna hur gemenskap, i hög grad måste intressera alimänheten, meddela vi äfven i vårt blad Hr C-usenstolpes memorial, och bedja för öfrigt Läsaren att hbärvid tillika erinra sig Her Dalmans och L. Hiertas yttranden på Riddarhuset, när anslagsfrågan der förevar. Om från början af Sveriges nuvarande samhällsskick, enskilde Riksdagsmän städse iakttagit sin rättighet, och Rikssens Ständers KonstitutiensUtskott fullgjort sin skyldighet, att steg för steg följa Regeringen i spåren, både i de yttre statsförhållanderna och i den inre förvaltsingen, så stulle beifrandet af enskilda obehörigheter sannolikt hafva förekommit deras flerfaldigande och sammangyttring till ett helt kompakt och kolossalt system, alstrande den obeiåtenhet och det allmänna missnöje, af hvilka Eögloflige Utskottet sjelf, vid innevarande riksdag, varit en tillförlitlig organ, då Utskottet, mindre törhända i anseende till det isolerade faktum, sons utgjort beslutets synliga orsak, än med uppmärksam heten fästad på det stora hela och på Svenska folkets ?kända tänkesätt, ställde Konungens hela Sto:s Råd, hoc est: Svenska Regeringen, under tilltal inför Riks Rätt. Med billighet kan det icke tillräknas innevarande Riksmötes Höglofl. konstitutions-utskott, om 1809 års vittra Lagstiftare, genom organisationen af sjelfva Riks-Räåtten, förespeglad nationen såsom slutstenen i den konstitutionella byggnaden, förskottvis så skulle föranstaltat, att i värsta fallet, under någon kommande tid, korpen kunde förklaras icke vara svart, och problemet nöjaktigt lösas, att tvätta morianen snöhvu. 105:e S. Regeringsformen och 29 5. 2 mom. Riksdagsordningen, berättiga nemligen Xonstitutions-Utskottet, att i hvad som rörer allmänt kända händelser, äska Regeringens protokoll öfver Ministeriella ärenden och kommandomål. Sådana kända händelser? hafva beklagligen funnits att åberopa nästan vid hvarje Riksmöte af vår ett fjerdedels sekel gamla Statsförfattning: häadelser, hvilka det varit lika mycket i folkets som i Regeringens interesse, att de blifvit till sin halt undersökta och till sina följder bedömda — i ena fallet, för att befordra den felande till näpst; i det andra, för att med roten upprycka obehöriga misstankar. Resultaterna af t. ex. traktaten i Åbo, fördraget i Kiel, förslöandet af Statsmedlen för Pommerska domänerna, tvdningen af traktaten om Guadeloupe, o. s. v,, haf,a under den förflutna tiden innefattat till:äckliga väckelser och anledningar för konstitutionsutskotten under näst derefter påföljde Riksdagar, att begagna besagde deras i grundlagarne förvarade rättighet, hvars uraktlåtande af efterver!den och historien ofelbart kommer att bedömmas såsom en försummad medborgerlig pligt, ett i sjelfva verket medborgerligt sviket förtroende; helst b-gagnaodet deraf, om också sällan, hade itid kunnat öppna en slumrande Rådgifvarepersonals ögon, och förekommit de ytterligare missbruk, misstag och förvillelser, som ju längre fortsatta, destomera ådraga Sverige förluster och förödejukelser. I bredd med de många sällsamma företeelser uti den inre administrationen, som uppenbarat sig under fortgången af deita långa Riksmöte, och på hvilka det varder tid nog, att vid Riksen: Ständers nästa sammankomst fästa Deras och då blifvande Konstitutions-Utskotts uppmärksamhet, har en allmänt känd tilldragelse inträffat, rörande Sverges yttre politik, förnärmande Nationets värdighet och interesse: — jag menar den Svenska Extraordinära Beskickningen till Petersburg, för att der öka högtidligheterna, eller — sägom rent ut: — triumfen af Alexandermonumentets aftäckande. Det är sannolikt första gången verldens annaler kunna framvisa en sådan gärd at offentligt deltagande från ett ännu icke underkufvadt folk åt en utländsk Beherrsktares minne, hvilken beröfvat detta samma folt en dyrbar — — — ———— . .K