Aftonbladet – 31 januari 1835, sida 1

ett trångmål, som i sanning ej minskats genom olägenheterna af en Skeppshandel, för hvars meniiga inverkan på Sverge det ifrågavarande Monumente:s föremål ej heller var så alldeles främmande. Konungens rådsifvare i Ministerielia mål, som bidragit till begge dessa åtgärder, är väl redan vid sistförflutna Riksdag vorden frikänd från juridiskt ansvar af rådslagen i sednare afseendet; men det moraliska ansvaret öfve:lefver i häfderna den konstitationella fatalietiden, och för Rådgifvareåtgärden i förra afseendet, hvilken i alla fall tryckt inseglet på den, lindrigast sagd!, ovarsamhet, hvarmed Sverges politiska angelägenheter i våra dagar vårdas, äro fatalierna ännu ej försutna. Låt vars, att Kejsar Alexander, hvilken man med skul hyllar i Ryssland, der var en stor Man, en vis Regent, och af Europa heisad för en ädel menniska: — i Svenskars miune framstår han dock evigt såsom en fiende till vårt land, hvilket han styckat, till trots af traktaters helgd samt af blodsbandet och facksamhetsfö: bindelserna, som förevade honom med Sverges då regerande Kunogaätt. Napoleon torde väl också få anses för en stor mar; men sändebuden (och bland dem Rysslands eget) från de makter, mot hvilka han fört segrandvapen, aktade sig noga at:, genom obetänksam närvaro vid aftäckandet af hans bildstod, förolämpa sina landsmäns nationalkänsla och skymfa deras historiska hågkomster. Och Napoleon hade likväl — sig och Europa till föga fromma — vid Tilsit åt förbundet wed Alexander uppoffrat Sverges, Polens och Turkiets intressen. Och Moskwas ruioer , Beresinas isfyllda vågor och Kossackernas bivuaker i Tuilleriernvas granskap hade tillräckligt aftvått förödmjukelsen af de nederlag, Ryska örnen förut fått vidkännas af den Franska. Men hvilken frukt har väl Sverge hemtat från sitt förbund med Alexander, annan än Finlands cch Ålands förlust, och hvilka Svenska framgångar hafva ännu gäldat förräderiet vid Sveaborg och nederlaget vid Rathan? Når Höeglofl. Utskottet infordrar det protokoll öfver Ministeriella ärenden, som fördes då det ifrågavarande beslutet vidtogs rörande en utomordentlig Gesandts försändsande till Petersburg vid Alexandermorumentets aftäckande, blifver Utskottet sannolist, af de upplysningar Konungens bhemälte Rådgifvsre då meddelat Haos Maj:t, underrättadt, huruvida Hofven t. ex. i Wien, Petersburg och Köpenhamn, skickade någon särskilt Minister till Stockholm, då Gustaf II Adolfs minnesstod här upprestes, och jag förmoder, att ingen Svensk, inom eller utom Representationen, — j:g undaniager icke ens Minisitren och Hoffolket — skattar denne Sverges Konuosg mindre än alla Ryssars Sjelfherrskare, från deras förste Czar till deras siste Kejsare. Samma protokoll gifver förmodligen äfven vid handen, om Dantuarks Monark iakttegit en dylik uppmärksamhet vid blottandet af Car! XIII:s staty, under hvilken Konungs regeringstid, och i kraft af den politik, barns Kabinett följde, denna grannstat led ett afbräck, för densamma ungefär af lika vigt, som det Sverge blef tillfogadt under och genom Högstsalig Kejsar Alexander, glorvyidigst i åminnelse. Från Preussens beskickning till Petersburg vid ifrågavarande tiilfälle finnes ingen föresyn att hemta för Sverge. Preussens Konungahus är nära befryndadt med Rysslands Regentslägt; — Sverges är det icke. Preussiska Monarkien hade vid mer än ett tillfälle Kejsar Alexander personligen att tacka för sin räddning från total undergång: det är deremot Ryssland, som haft Carl X!II:s politiska system 1812 att tacka för sin frälsning, för sin sedermera ernådda öfvervigt i Europa, och mitt minne vill dock ej förslå, att kunn. uppgifva namnet på det utomordentliga Ryska Sändebud, som vid foten af Carl XIII:s bildstod, då den forsta gången framställdes till allmänt åskådande, skulJe bevittna Rysslands erkänsla för dess räddare, som tillika var dess höga Beherrskares anförvandt, emellan bvilka begge Regenter det goda förståndet ej heller någonsin var stördt. Besittningen på andra sidan Bottniska viken hade upphört det är sannt, att vara Svensk, redan innan den dynasti blef det, i hvars händer Sverges öden nu mera äro anförtr. dda3 men denna omständighet, långtifrån att minska obetinksamheten af ifrågavarande ministeriella rådslag, ökar tvärtom den mot Svenska nationens ära beeånena förnärmelse med cn ny mot vår regerande Konungaätts sanna intresse. Kan i sjelfva verket nägonting mera vådligt påfinnas, än att ifrån hvardera isolera Regentslägtens sywpatier, tänkeott fördalarR arch Svencla fAllats.? Ex. A , Pujnd