Aftonbladet – 27 januari 1835, sida 1

a höra jarde, må kunna fattas. — Beträff-nde sjelfva saken, så borde väl irgen kunna bestr:da den oeckonomiska nytta, som förslagets antagande skulle bereda. Mera skyndsamhet oeh ibördigtet vid arbetet vunnes ock, och minst 1-3 af den tid som nu vanligen åtgår, skulle besparas. Rikedagarne i Norrköping och Örebro voro derpå exempel. Der afhandlides och afgjordes måuga högst maktpåliggsnde örender, och likväl! varade de ej så länge som de sednare. Man borde omfatta tillfället att gå folkets önskningar om Riksdagarnes förkoriande till mötes. Talarea ville ej vidröra dena Ypolitiska sidan af förslaget, ty han ansåg oklokt att för utlänningen ansa och utmärka förhållsnden, på hvilka vi så litet som möjligt borde fästa hans uppmårksamhet. OLOF OLOFSSON från Östergötland ville, utan vidlyftigt motiverande, instämma med Joan Bengtsson. Härmed förenade sig äfven Oof Olsson från Wermland. i BENGT GUDMUNDSSON från Halland ingaf ett skriftligt anförande, deruti ban hufvudsakligen instämde med Heurlin, samt yttrade, att såsom bevis på huru mycket lättare de: är att bibehålla lugn och säkerhet? i eo stor hufvudstad, än i en, mindre, behöfde man endast jemnföra Stockholm med Göteborg eller Jönköping, under den sistl. år härjande kolerans framfart; men sådant hade, likasom hvarje annan erfarenhetslärdom, alldeles ucdfaillit tskottet. NILS MÅNSSON yttrade, att Botvid Jonssons anmärkning, om det förmente grundlagsvidriga uti Nils Månssons ock Heurlins anföranden, icke förandrade honom, då det kom från en ledamot af Konstitutions-Utskottet, hvilket ej en gång rättade sig efter alla fyra Riks-Ståndens beslut. — Påståendet om Riksdagarnes i Landsortietne förkortande till 3, vore oriktigt, hälst man icke kunde inskränka motionsfribeten, ty Riksdagarnes längd berodde hufvudsakligen på ärendernas mingd, och Ncke af stället, der de hållas. Talaren frågade, om wnan haft allvare med förhoppningen om Riddarhusetsnbättre sammansättning, då Anders Danielssons försbaSsam en förbättrad Representation, bestående af 2 Bönde och af hvardera af de öfrige Stånden, blifvit bemött med ogillande af just de Ledamöter, som nu ifrade för Riddarhusets upphjelpande. LARS LARSSON från Elfsborgs län kunde hvarkenp dela öfvertygelsen om de stora fördelar eller de stora vådor, som af förslagets antagande velat förespeglas. Utgifterne för Riksdagen uppginge väl till högt beiopp, hvars spridande i landsorten skulle medföra större nytta, än dess nedläggande i hufvudstaden; men rättvisan fordrade då, att riksdagarne blefve ovilkorligt ambulatoriska. Riddarhuset skulle måbända äfven blifva bättre sammansatt. Talaren kunde likväl icke annat, än ogilla det, såsom skäl för förslagets antagande , framställde yttrande om representanternes nöjen m.-m. här i hufvudstaden. Man hade äfven talat om förhandlingarnes skyndsammare gång, hvilket vore oriktigt, emedan sådant icke kunde bero af stället eller rummet, utan endast af represensanternes eget nit och arhetslust. På samma sätt förhöl!e det sig med vådan af intriger och främmande inflytelser, ty om representanten vore sjelfständig, bibehöll han sin öfvertygelse hvar helst han vore, och i annat fall kunde intrigeras lika lätt i småstäderna som i Stockholm. I öfrigt borde man icke förbise, att Ständer och Utskott här hafva sina bestämda sessionsrum, och att Stockholm hade andra lokala företräden såsom säte för embetsverken, m. m. Talaren hade ej kunnat stadga ett fast begrepp om hvad Utskottet menat med uttrycket: synnerligen vigtiga omständigheter. Troligen åsyftades härmed politiska förhållanden, som hvad de yttre angick, kunde vara belåtne med den gamla redaktionen, och i afseende på dem af inre art, ej borde föranleda till något särskilt grundlagsstadganrde; ty det berodde på Konungen, att utsätta riksdagen så, att någon våda för Ständernas frihet och säkerhet icke uppstode. Betänkandet borde derföre återremitteras, med den önskan, att Utskottet ville upptaga och specificera de fall, uti hvilka Konungen må äga alt bestämma annan riksdagsort än Stockholm. PETTER JÖNSSON från Jönköpings län hade funnit diskussionen aflägsna sig frin saken. Man tycktes föreställa . sig, att riksdagarne ovilkorligen skulle hållas i landsorten, hvilket ej varit Utskotfanta manna astanrn Akalla da f00oo00n 2 Jaan fe