Aftonbladet – 27 januari 1835, sida 1

om RBiksdagars hållande i Landsorterne. (Slut fr. gårdagsbadet.) En mängd af ståndets ledamöter hördes wmstämma uti hvad Nils Månsson yttrat, bland hvilka ANDERS NILSSON, fr. Malmöhus Län, som yttrade att han hyste så mycket mindre förtroeade till det framlagde förslaget, som detsamma hade sin uprinnelse från en ledamot af konstitutions utskottet,och TUFWE MÅNSSON från samma län. som befarade att det skulle öppna ett nytt och vidsträkt fält för godtyckets inflytelser. JOHAN BENGTSSON fr. Westernorrland trodde ståndet icke vara okunnigt derom, huruledes allmänheten klagade öfver R ksdagarnes längd, Orsaken till det öfverklagade förhållandet låge hufvudsakligen i stadgandet att Riksdagarne skola hållas i Stockholm, der representanternes tid ofta borttogs af nöjen och enskilda angelägenheter, m. m. Utskotten hade ock ommit i erfarenhet häraf. Genom Riksdagens förflyttande till. landsorten, skulle desse hinder till större delen försvinna, och arbetslusten i samma mån tilltaga, och man skulle måhända inom hälften af den nu åtgående tiden hinna sluta Riksdagen, särdeles em utskotten äfvea ville arbeta om eftermiddagarne. Dessutom i12de man att vänta ett bätire organiseradt Riddarhus. — Man hade invändt att endast i Stockholm kunde Representanterne erhålla nödiga uplysningar uti förekommande ämnen, men såvida all uplysaing i den vägen borde hämtas endast och allenast från allmänna handlingar och räkenskaper, kunde desse gerna transporteras till Riksdagsorten , hvartill kostnaden blefve obetydlig; Och menade man åter den upplysning, som kunde vinnas genom tryckpressens organ, så vore dermed ingen fara; ty man kunde taga för afgjordt att tidningsskrifsarne skulle, som skuggan, folja Rikets Ständer. Talarens i ämnet afgifoa motion inneböll en fullständig utveckling af deremot gjorde anmärkningar. Sedan en af Johan Bengtsson framlemnad afskrift af samma motion, blifvit upläst, och någre af Ståndets Ledamöter instämt med Johan Bengtsson, upträdde: Vice Talman JON JONSSON, med förklarande, att han i utskottet tillstyrkt ifrågavarande förändrivg. Man hade velat påstå att en Riksdag i landsort. skulle kosta mera, än ett sammanträde i hufvudstaden, genom handlingars transporterande, m, m. Detta kunde alldrig komma i jemförelse med den besparing, som vunpes genom ärendernes skyndsammare gång. Till Riksdagarne i Örebro inställde sig tvänne tjenstemän från hvardera af Bavken, Riksgäldskontoret och Statskontoret, försedde med de nödvändigaste handlingarne, och dermed hjelpte man sig ganska väl. Den trängsel, som man ansett oundviklig, hade icke heller vid förra riksdagarne i Örebro ägt :um, tvärtom hade man både bott och lefvat för bättre pris än i Stockholm, och ärenderne hade äfven blifvit ordentligt och värdigt behandlade, utan förbastande eller afseende å främmande impulser, hvarom bäst 1810 års bevillningsförordning vittnade, Heurlin hade i sitt anförande glömt det vigtigaste af allt, sanningen, och vederlade derföre sig sjelf; ty hvarje fördomsfri borde finna ovedersägligt, att Representationsärenderne afgöras fortare, bättre och ändamålsenliga: e, ju mera ostördt rep:esentanterne deråt kunde egnad eras verksambet, utan hinder af de förströelser och inflytelser, som i hufvudstaden ägde rum. Den så kallade Riksakten bestämde i hvilken händelse deputerade af Sverges Ständers och Norges Storting skola sammanträda i Karlstad, och alla konstitutionella förhållande mellan de båda Rikena voro ej ännu fullkomligt reglerade, och Riksakten torde e fordra ett och annat tillägg, särdeles beträffande vår balfös försvarsverk och stridskrafter; och för ordnandetaf dyika angelägenheter, samt åstadkomrsandet af lifligare kommunikation emellan Sverges och Norges represeatationer, vore det ganska lämpligt, om våra Ständer nägon gång samlades i Karlstad då Norrmännen hade Sterting i Kristiania. — Talaren tillstyrkte bifall till förslaget. PER JÖNSSON från Skåne trodde väl att Riksdagsgöromålen möjligen skulle vinna en mera oafbruten bandläggnirg vid Riksdag i landsorten, men ansåg dock de af Nils Månsson framställde skäl emot förslagets antagande vara så öfvervägande, att han röstade för afslag derå. . j BOTVID JONSSON ville i afseende på Heurlins och Nils Månssons yrkande om afslag å förslaget, fästa uppmärksamheten å 81 R. F., som stadgar