Aftonbladet – 24 januari 1835, sida 3

Paris. En värdsbusvärd har genom utmätning tagit af dem hela deras pick och pack, så när som på hvad de gå och stå i, deras galauniform. Florville har skickat sin do:ma att lagas till skräddaren, som likväl varit nog ohyfsad att såsom pant för en obetald räsning tils vidare taga persedeln under sin faderliga omvårdnad. Nu skall Florville ovillkorligen ut i staden, Dercour: sjelf Iikaledes, och blott en dolma. Dock bättre att: vara rocklös än rådlös. Floretterna tagas fram, en liten fäktning skall göra godt i kylan — det är inte så angenämt att gå i skortärmarne uti sex graders köld, — ech den första stöten vinner dolman för en timme. Knapthafva de båda vännerna kommititakten, förran värdshusvärden inträder; ban förkunnar de, hur en förnim resande med sin systerdo:ter är att didförvänta, för hvars inqvartering de unga herrarna måste beqväma sig att arstå sitt ena rum; de fiktavde låta ar hans förklaringar icke det minsta deconcerte:a sig, utan striden fortgår allt mer och mer animerad slutligen presenterar han äfven sin räkning. Dercourt griper i fickan: Jag skalt betala. Alldeles inte! Alldeles inte! Det är min tur i dag, säger den ena; det är min, säger den and:a. Värden föreslår dem att betala halften hvar, för atf bringa saken till slut; på intet villkor! Dercourt skjuter en kula genom pannan på värden, om han tar emot ett öre af Florville: denne hugger öronen af honom, om han tar något af Dercourt. I detsamma passar Florville på tillfället, griper åt sig sin kamrats dolma , som denne kastat af sig, och och ilar dermed ut. Dercourt stänger in sig i sin kammare; värden står qvar som fallen ur skyarne, och skulle kanske stå der än, om inte den höge resande, en Amiral Monval med sin nigce Amelie just nu anländt och stiger in. Amiralen bar rest till Paris, för att innan sia afresa med en sjöexpedition få reda på sin brorsson Dercourt, och ett, tu, tre gifta hovom med Amelie. Under det Amiralen som hastigast aflägsnar sig, Öppnar Dercaourt sin dörr och hastar ut till Amelie, hvars röst han igenkänt. Amiralen öfverraskar honom vid sin fastmös fölter— i nattirock. Han blir ålagd att genast kläda sig i uniform, äktenskapskontraktet skall straxt uppgörar, potarien väntas med hvar timma och stund. Hvilken sällhet för en fästman så kär som Dercourt! men, min Gud,— dolman! Notarien kommer. Amiralen och Amelie vänta i full paryr; men hvar är fistmanoen, den vistigaste personen af alla? Andtligen ha vi bonom då åter — i mwvattrock !Detta strider mot all conveniance!? ) utropar Amiralen (Hr Håkansson). Efter sju sorger och åtta bekymmmer kastar Dercourt omsider. den olyckliga nattrocken ifrån sig och står der nu — i skjortärmarne. Den ena villan värre än den andra! hvem har hört maken? stå brudgum i skjortärmarna ! En fullkomlig ruptur står för dörrer; olyckans bäga:e är rågad; då ännu justi grefvens tid Fiorville kommer tilbaka. Han har varit på spelhuset, vunnit och löst ut sin dolma från skräadaren. Dercourt får en liten vink om att hans så vigtiga plagg redan är inpraktis-radt i kammaren, inom ett ögonblick står han i full gala, och nu— träder värden fram med sina fodtringar. För andra gången är äktens apet på god väg att bli om intet. Könn då efter i fickan ! hviskar Florville. D-n olyckliga vännen diar upp plånboken, knonde man vänta det? alldeles spackad med goda bankvoter. Hvad är det nu för nöd ? smått och stort betalas kontant, och åstådaren har den tillfiedsställelsen a:t innan ridåen faller, se hela sällskapet kontanta, samt deälskade lyckliga och glada. Pjesen är skrifven i den vanliga Fransyska fladrande oeh ytliga andan, men det hela är emedlertid ett äfventyr, intresset är alltigenom stegradt, och man fioner ett och annat drag af detta befangda och topprasande, som verkligen tillhör den verkliga komedi:r. Eleverne, som jemte Hr Håkanson utföra stycket, spela öfverhufvud taget rätt fra. Hr Söderberg, såsom värdshusvärd, håller sig med sin darrande gubbiöst och sina krokiga knvän alltigenom ganska väl uppe i rollen. fr Kuckman, såsom notarie, tyckes, ha naturen för sig att spela stupid eller hvad maa kall.r litet entaldig; vi vilje likväl icke dermed hafva sagt, att han möjligen i en framtid kan komma att användas till de mest lysande roller i veriden. Sådant har man sett förr. S. AA J RA 2 ss 8 AN I IflAA SÖ hända so