Aftonbladet – 23 januari 1835, sida 1

, IUlT, UYdU SKCOUC val StUlan UuCHNA fo INISTPrA LL OD blifvit afskedad? Vi fingo Hertigen af Weilington till diktator, man skulle kuona säs protektor. Han fick diktaturen, och förenade i i person ensam alla statssekreterareembetena, ble! förste Lord af amiralitetet, president i konseljen och kansler i hertigdöroet Lancaster. Han var, skulle man nästan kuona säga, advokatfiskal och krunoåklagare, (Högljudt skratt) — ty fastän vi till namseet stannade qvar vid våra embeten under diktaturev, så var det endast för att skrifva under akter och besörja de kuranta göromålen, till des: Sir Rohber: Peel skulle komma tillbaka från Italien. Alltsedan Kejsar Augustus, kvilken fick envåldsmakt på ett sätt, temmeligen likt detta, har ingenting dylikt verit sedt i Europa. Jag vill icke beskylla Hertisen af Wellington för någon äregirig afsigt, att ernå och bibehålla envåldsmakt; men jag kan j undgå förklara, att om en sådan bandling får mnassera utan anmärkning, så kan den bbfva förderfl:g för landets frihet. (Hör hör.) Slutligen anlände Sw Robert Peel från Italien, och Hertisca lade ner sin spira. Sir Robert u!tgaf sitt manifest. Mina Herrar, jag vet icke hvad I tänken om det arbetet, ty jag har sedan dess haft så litet tillfälle att vara tillsammans med Eder. Men jag vet, att i London ansågs det för ingent:og annat än en skrufvad och bedräglig produkt. bet förpligtade Sir Robert till en sak, nemligen att upprätthålla alla missbruken i Irländska tvrkan, men lemnade honom deremot fullkemligt fria händer i allt annat. Sir Robert är en heder! 13 man, och jag tror att han vill visa sig konsequent. Han säger att han aldrig skulle hafva emottarit en plats i styrelsen, om den skulle förvärtvats genom affall från hans yttrade tönkesätt. Miva Err. jag tror detta vara sannt. Jag tror att Sir Robeft alltid ångrat den del han, såsom kronans minister, tog i genomdrifvandet af Katholikernes emarcipation. Jag har sjelf hört bonom yttia sig mycket bittert och med ledsnad öfver detta ämne. Om ou Sir Robert tänker på detta sätt 1 afseende på Katbolska emancipationen, som han altid förut satt sig emot, så kunnen J vara förvissade, att han blir konsequent och förblifver en Oranien-Peel i all sin tid. (Skratt och bifallsrop.) Nåväl mina Hrr, hvad synes Eder om Sir Roberts embetsbröder — att börja med Sir Edward Knatcbbull, aärda ned till Lord Roden — alla Ultra-Oranicmän? — (Bifallsrop.) Hur tron J att Sir Pobert skall finna sig vid att marschera med ett si dant regemente? (Skratt och bifallsrop.) Hur skall han kunna beherrska ett sådant kabinewt? Det finnes ingen enda af hans embetsbröder, som icke både talat och röstat emot alla de saker, i hvilka han säger sig vara en liberal. Jag kan icke hindra mig ifrån att tro, att om han fått rå ida, så hade icke parlamentet blifvit upplöst; och jag kan icke annat än förutse att ban blir öfverröstad i alla vigtiga punkter, och att Ul:ra-Toryism blir dagens ordniovg. (Bifall). Mina Err, rår det nya Parlamentet trädt tillsammans, frukter jag att ministerens belägenhet kommer att litra de gamle Britternes, sedan Romrarne utrymt landet — de skola hafva blott barbarer på ena sidas och hafvet på den andra. (Bifallsrop). J hafven kerligen alla hört talas om ett bref skrifvit tili Bom, kalladte Brittens tårar. Jag har en aning, att J snart skolen få höra talas om ett bref från London, skrifvit af Sir Georg Clerk eller någon ef hans kamrater, med öfverskrift: Torties tårar.? (Starka bifellsrop). De fruktade att de skulle gå i qvaf för det förra Parlamentet, men de skola fi se att det nya blir värre. Att boppas libera!a itgärder af sådane män, som de nya ministrarne, är helt och hållet fåfängt, Bland dem finnes ingen enda, som icke talade och voterade mot reforrsbillen, under all. dess stadier, och gjorde allt hvad han förmådde, t:r att hindra den gå igenom och hålla Eder qvar i slafveri. (Högljudda bifallsrop). Jag will icke ovilkorligt i allt sätta mig emot den nya mir iste en; men så mycket bör jag säga, att såvida de m 2 Konungen utnämt icke äga folkets förtroende, s höra de drifvas bort. (Höga bifallsrop). Det tillhör icke mig att tala om de åtgärder, som den förr förvaltningen hade i sigte och ämnade vidtaga. Jag innehade ingen af de högre posterne, och var icke ledamot af kabinettet. Men jag förut er, o2ektadt allt hvad Sir Robert Peel säger, att en reform i municipalväsendet kommer att äga rum. J hunnen här i landet icke göra Eder en förvställni ing om. a PO a a