Aftonbladet – 19 januari 1835, sida 1

YE TEEN TEESE RANE TNE TN SKATE SNRA NS NR Nr ne att komma med i sffärerne, och skulle taga emot ambassaden, om Talleyrand vägrar deu. Hrr Thiers och Mortier gynna honom, di deremot de Broglie äger sina förespråkare i den doktrinära delen af konseljen, som :esenteras af Guizot. Men denna fraktion har ansenlist sjunkit i kredit på slottet, och är komprometterad inför kamrmaren genom sitt förra handlingssätt. Konungen älskar den icke; Hr Thiers har tagit försprånget för densamma på slottet, sedan hans sista seger i deputeradekammaren. — Kammaren ger, såsom ni finner, winiste:en majoritet med fulla händer. Hon anser det såsom en nödvändighet, och efter all sannolikhet skall det fortfara så anda tli se.sionens slut. Man är trött vid dessa kastningar och inre revolutioner i styrelsen och förvaltnicgen, och Jängtar efter lugn. Ännu har det icke kommit till någon alfvarsam disskusion. Först i nästa vecka måste majoriteten bestämdt uttala sig, då frågan förekommer om uppbyggandet af den nya salen för Pärskammaren. — J;g har redan förut anmärkt, att Dupins parti går under, genom sitt vacklande och sin obeslutsamhet. Det aftager allt mer och mer, ju lingre sessionen framskrider. Dupioska partiet sönderialler i tvenne afdelningar, bvaraf den ena slutit sig helt och hållet till ministören, och den andra till oppositionen. Innom Kammaren visar sig förhållandet med oppositonen vara följande: Republikaner 3; partiet. Lafitte 15; partiet Maugin 8; partiet Odilon Baude, Comte, Isambert 30. Tiers parti: Etienne 25, Savzet, Janvier, Passy 15. Opf nen riknar således inalles 120 röster, måhända Nr 50. Hela den öfriga Kammaren är ministerielt sinnad, utom måhända i finansfrågorze, der minoriteten torde bli större, emedan många ledamöter som äro ministeriella, likväl komma att votera för besparingar. — Ni. känner resul:atet af den sista processen i Pärskammaren mot National och Hr Carre!. Kammarens beslat har gjort ett dåligt intryck. De mera sansade hade önskat ett straff af några månaders fängelse och måttliga penningeböter; men man lät sig Hänlötas af en oskicklig reaktion, På detta sätt skapar man förbiltring. Man måste gå kraftigt framåt med sakerne och idterne, men skona personerne. Detta är en stor politisk grundsats. Men här förfars på ett alldeles motsatt sätt. Man låter idgerne utan hejd utbreda sig, och förgriper sig på personerne. Det republikanska partiet ör högeligen förbittrad:; det har opinionen emot sig, men det är fara värd! att den vänder sig till dess fördel, om man för häftigt förföljer detsamma. För öfrigt synes general Excelmans utrop hafva varitaftialdt med bans vänner. En jurnal söker göra troligt. att Kronprinsen förklarat Hr Pasquier sitt roissnöje. ) Detta är ogrundadt. Det finnes för närvarande ett parti på slottet, som gerna ville låta Hertigen af Orleans spela sams ma rol, som Hertigen af Augoulme under restaurationen. Men detta är en utrvött populariteistaktik. Hertigen af Orleans smickrar Sppositionen och Tiers parti, och vill man skall tro, att han icke är någon vän af den doktrinära ministeren. Han ser mycket ofta Hr Dupio hos sig, som ännu är helt förvirrad öfver sitt sista nederlag. För öfrigt är Hertigen at Orleans en alitför obetydlig karakter, för att sådant skulle kunna anses betyda något. Den stackars Dupian vet icke mera huru han skall draga sig ur det elaka spel, hvari han råkat. Det är uppenbart ait han enodast representerar en Minoritet; men hyarföre lemnar han då icke sin plats? HBvarföre stannar han qvar såsom president i en kammare, hvars majoritet gifvit honom en så stark läxa? Dupin är en fåföng och egennyttig mans; hen will icke lemna sin aflöning och sin salon, eller förlora sin vigt. Alia dessa skal äro tillräckliga att afhålla honom frön nedläggarde af presidentskapet. ) Detta har afseende på ett yttrande af presidenten i Pärskammaren, under processen mot National, , att nuvarande Perskammare vo:e solidariskt ansvarig för de föregåendes handlingar, siledes äf