Aftonbladet – 19 januari 1835, sida 1

UTRIEES. Vi hafva bland korrespondans-artiklarne i senaste nuwmrorne af Allgemeine Zeitung funnit ett bref från Paris, dateradt d. 24 December, innehållande flere intressanta upplysningar och detaljer, som ståisammanhang med de senaste uppträdena inom ministören och Kamrarne, hvarföre vi tro ett utdrag af nämde skrifvelse skola läsas med nöje. Hr Talleyrand förklarar sig icke öppet öfver sin önskan att återvända till Enogland. Han har tll den grad åldrats, att han mera såsom en tradition än som en verksam och inflytelserik man ännu håller sig uppe. I den sista konseljen Konungen höll, slumrade han nästan hela tiden, och Ludvig Filip syntes bestört öfver sin store diplomats belägenhet. Om icke Talleyrand vore rädd för att sluta sina dagar i Fraokrike, så skulle han icke återvända till England. Han darrar för en skandal, som presterskapet skulle kunna bereda honom genom vä2ran ait begrafva hans Jik i vigd jord. Talleyrand var, som bekant är, fordom Biskop; Påfven Pius VII frikellade honom från sitt löfte; men detta kan ändå icke förjaga alla skrupler, och han fruktar en offentlig skymf för sitt lik. Det ar blott förlitan på den gamla kyrkoherden i Valencay eller en stilja död i Loudon, som kan lugna honom. Ni skall utan tvifvel finna ett sådant motif småaktigt, men i en gubbes hufvud uppstiger ofta tankan på grafven. Ministeren inser för öfrigt ganska väl, att Talley-. rand, såsom utiryck af quadrupelallianseu, för närva;ande, då Tones sitta vid styret, blott kan spela en underordnad rol i London. Det var fråga om en efterträdare åt honom, ech man talade i ceita hän eende såväl om de Broglie som Mold, innan valet föll på Sebastiani. Ni känner Konungens motvilja för dv Broglie; han vi!l lika litet ha honom vid em så vigtig ambassad, som i ministeren. Han ser i Hr de Broglie en i sina yttranden alltför oförsietig och taktlös man, som lätt kunde kompromettera affarerne, och skulle gifva företrädet åt Hr Mol, som fizer efier