Aftonbladet – 17 januari 1835, sida 3

Mandrin. Douanicrer, kontrabandi-rer och deraf uppstående sedeförderf vid gränserna, äro talämnen, som i närvarande tid ofta komma i gång, och det har, ty värr, aldrig fela!s anledning, att taga detta ledsamma kapitel i betraktande. Men en af de märkvärdigaste företeelser har väl den beryktade Fransosen Mandrin varit, som i medlet af förra århundradet med en ovanlig storsinnighet dref smyghandel i synnerhet med Spaoskfransyska gränsen. Så inryckte han plötsligen en dag i staden Bourg (i landskapet Bresse) i spetsen för en stark ryttar:kara och öfverföll Ofveruppbördsrådet Joly de Fleury, som just då hade infunnit sig der, för att lägga några nya afgifter på varor. Fleury satt till bords med ett lysande sällsksp, då Mandrin inträffade vid dörren och lät anmäla sig. Vid det fruktansvärda ljudet af hans namn försvunno gästerna ge. om bakdörrar och fönster. Endast Fleury och några officerare höllo stånd och låto fråga Mandrin, hvad hans begärrn var? — Jag har, svarade Maudrin helt vänligt, allahanda varor att sälja och tilltänker den goda staden Bourg deraf ett värde af 20,060 livrea Hr Öfveruppbördsrådet behagade derföre tafva den godheten, att strax utbetala mig denna summa, då jag för andra göromål skull, ej längre kan uppehålla mig Avad var att göra? — Fleury lät utbetala de 20,000 livres, Mandrin qvitterade räkningen och öfverlemnade varorna — lutter kvatraband, såsom man väl kan tänka. Jag har. tillade han leende, denna gång måst bestämma priset något högt, emedan Hr Öfveruppbördsrådets folk v.d särskilta tvHHfällen fråntagit mig mycket utan betalning; men så snart jag åter kan hafva fatt min skada ersatt, vill jag så nedsätta priset, att mna köpare helt säkert skola vaa tillfreds med mig. — Saken tycktes härmed varar afgjord och man skiljdes rätt höfligt trån hvarandra. Mandrin begaf sig med sitt beridna band till förstaden och spisade nu de:städes rätt behagligt och lätt fotlra hästarna. Man trodde sig för denna gången hafva biifvit honom gqvitt på godt manår, och Hr Fleury satte sig med s na gäst.r åter till bords, för att fullända den afbrutna måltiden. Men oförmodadt ankom vid deserten äneu en gang en af Mandrins spiskamrater och lät veta, att såsem man funnit tobaåen i Bourg dålig under all kritik, Mandrin omöjligen kunde skilja sig från denna goda stad, hvarest man visat bonom så mycken vänskap, utan att atläta åt densamma för ännu 2,000 livres af en bättre sori tobak, hvilken han nu också härmedelst strax öfversänder — Hvad var att göra? — Man måste foga sig i att ännu på köpet afsluta denna tobakshandel, hvarefter han slutligen drog bort med sina ryttare. -Att hans bana slutligen förde till schavotten, är lätt att förutse. (Lunds Veckoblad.)