Aftonbladet – 17 januari 1835, sida 3

FJÄRILEN. (Fritt efter de Lamartine). rödas tillika med våreca, och dö med sommarens rosor, Segla med zelir så glad genom ett ivfthaf så klart, Gunga i blommornas barm då än den står i :sin knopp, Ning. Dricka sig rusig och yr idelt af vällukt och ljus, Skaka i ungdomen stoftet ännu från gyllene vingen, Höja sig liks:m en suck upp emot himmelens valt. Sådant fjärllens hecrliga öde ju är här i veriden? Aek! Begäret han iiknar, sow rastlöst all ting kringsväfvar, Och som. utan att mältas af hvad det så flyget berörer, Slatligen lyfter till himmelen sig för att saliehet finna. —n—r