Aftonbladet – 17 januari 1835, sida 2

— — —.K—1l i Wermlaud den 2 Januari 1835. Ryktet om ett bränvinsbränningsförbud, som tidningarne hitfördt, har väckt mycket bekymmer och oro hos landtmannen. Någon säcdesbrist finnes här icke, utan tvertem god tillgång, ty skörden förliden höst var hos oss ej så ringa, som man måhända föreställt sig, hvarförutan någon hvar har gammalt förlag af förra årens ymniga skördar. Torgprisen som nu äro 8 å 9 Rdr rgs. för Råg, 3 å 3 2-3 Rdr Riksgälds för Hafa, bevisa nogsamt, att någon nöd icke är å färde. Vi våga tro, att den ingenstädes i hela landet visat sig för närvarande, och så länge man äfven der hvarest afkastningen förra året var svag, kan få köpa Råg till 12 å 14 Rdr tunnan. På första öppet vathoppas, att Regeringe kande, ten är mer än sannolikt, alt de orter, som sådant behöfva få tillräcklig tillförsel från andra provinser. Under sådana omständigheter är ett bränvins förbud icke allenast oväntadt, utan högst skadligt för landtmannen. Spanmålsvidare nedsättas och den skatthet för penningar till uppbördsstämmorna ytterligare ökas. Mången eger ingenting annat, än några tunnor säd, att använda till erläggande af kronoutskylderna. Ju lägre priset derå är, desto bekymens ställning. Man vågar mersammare är också åker brukar n icke låter bänföra sig af ens eller ett steg, som, i Tnärvarande af nationen ganska trycprisen skulle derigenom än dragande allmogens förlägen annans enstaka intresse til stund, voro för större delen A. B. nen