Aftonbladet – 14 januari 1835, sida 3

JUL LITTERATUR. Liksom julen icke gerna saknar sin lilla marknad vid Stortorgsbrunnen, så är åfven der egentliga tiden för en dylik vid Agarvippen. Veckorva före julafton råder en utomordentlig verksamhet iporma den litterära verldev; pressarne få ingen nattro; pipper och bläck ha en strykande afsångs; litteratörerne stiga något bittidare upp än venligt, för att till den snart instundande marknaden ordna och sätta I stånd sitt pick och pack, stalcerna sitt sockerbak, siva svarfsade trädarbeten, sina tårperlor, resebeskrifvaren silt utländska galanterikram, sna alba, sina souvenirs, sitt eau de cologne, sin esprit de rose, sin pommade romaine, o. w. d. den skriblerande barnvånnen sina lustiga julbockar, eller belsosamma pepparoch moralkakor. Om utaf de artiklar, som sålunda nysslidre jul liksom de föregående blifvit uppdukade, många äro af ratur, att saklöst kunna återfala till detintet, hvarutur de komne äro, böra åtskilliga andra i ett eller annat efseevde icke gå miste om en större uppmärksamhet. Förbebål. ande oss, att ibland desce efter omständigheterna lemna någon till ett serskilt sedvare tillfälle, för att vederbörligen plockas, vilja vi, under ofvanstårnde gemensamma rubrik, efterhard uppehålla 0:s något med de öfrige. Den tänkandes bok. Syner och profektior. Utkommet kor:t före jul, skulle genom sitt obetydliga omfing och då det icke gens st på något satt blef påpekad. ett arbete äfven så snillikt som detta är, möjligen blifva bortbandadt med sina många samtidiga, och glömt med dem, så vida mean ehe ju förr dess heldse sökte åt detsamma bereda eu billig uppmärksamhet. Hela verlden känrver, åtminsune par renommde, de la Mennais endes ord Vid ett ytligt genombliddrandsku!le man förmoda alt Den tänvkandes bor HMHott och bart vore en imitation af det Franska arbetet, såsäl i anseende till syskontycke uti itder och åsigter, som ov den mera i ögonen fellunde likheten 1 biblisk pik lindelning och d ition, hvilken scHare a i förbigående sagdt, genom siv sammaniringda kraft och entla värdighet, och detta ännu mer i värt språk än i Fransyskan, tyckes erbjuda sig sjelf såsom lämpligast ill ett cyhkt in tro ämve som detta. Sådant är dock icke failet. At de la Mernals vork gilvt vickele till det!a Evensla, torde kunna entasas för säkert, — en väckelse, som det måhtnda skall gifva i mer än ett land, — men dermed förvekas icke, att ju ett så