Aftonbladet – 14 januari 1835, sida 2

Svenska Minerva, hvilken, likasom äldre fruntimmer i allmänhe!, funnit: sig på gamla dagar behöfva en person af det andra könet att reda hennes affärer d. v. s. politiken, tyckes just ha funnit sin man i Författaren till Rhapsodierna. Det är bekant, att bon sjelf är behäftad med en viss känslofullhet, som mycket pryder eo dame af hennes siåvd ; men denna känslotullhet orsakar äfven, att bon lätt får vapörer, när hon allvarsamt förebålles det iJjättfördiga uppförande, som så litet passar för h:nnes ålder. Vid sådana tillfällen är det godt attähafva en vän i nöden, sådan som Författaren till Ahspsodierne, hvilken är försedd med tillräcklig portion oblyghet för att icke generas af de reglor, somanses tillhöra hvad man kallar sällskapstou, och för hvilken det är tillräckligt att någon påpekas såsom liberal, för tt genast rusa på honom med samma genuinr k:aftfullhet, som för lingre tid sedan de Engelske matroserne, när de för en shilling Sterling angrepo den på Londons gator förbigående främlingen för att boxas. Et sådant prof af den famösa Rhbapsodistens bardalekar börjades ånyo i Måndagsnurret af Minerva emot Hr Brukspatron Thore Petr med lofvad fortsättning e. a. g. En skenbar anledning till detta nya Se på mig, nu kommer jag, är hemtad ur Hr Petresi Borgare-Siåndet gjorda anmärkning deröfver, att Minerva, oaktadt siva minga attacker mot Rikets Ständer vid de tillfälien, de icke kunnat instämma i Regeringens åsigter, ej blifvit föremål för Indragningsmaktens åtgärd — bvilken deremot tvänne gånger under denra riksdas drabbat en avnan tidning för allmänna reflexiover, som torde temligen . instämma med allmänna tänrkesättet. Om man också med fullt skäl kan påstå, att denna Hr Petres anmärkning, angående ett absolutistiskt och mot representanternes sjelfständighet fiendtligt blad, mångdubbelt är afqvittad gezom Friherre Ludvig Boyes, Hr von HBartmansdorffs och åtskillige andra ultraisters många anfall emot de oberoende bladen, och Hr Petrcs anmärkning ganska väl