Aftonbladet – 14 januari 1835, sida 2

För öfrigt syntes metall-egeringen i allmänhet så till färg som yttre förhå!landen icke hafva undergåt! någon synnerlig förändring; men vid undersök ningen af de bultar och beslag afjern, hvarmed fartyget i närheten af marinmetall-förhydningen ar försedt, har den högst ofördelartige omständigheten yppst sig, att dessa bultar och beslag blifvit starkt ansripne, hearvid en stor mängd rost afsatt sig. Större jernbeslag hafva dervid befunnits betydligt urholkade, och hätigheterna fyllde med ros. Rodrets beslag och tappar, med deras hylsor och stålpennor, som efter allt utseende varit u!märkt väl arbetade, voro nusera uppfyllde af en mängd håligheter, och tapparne så högst betydligt anfrälte, att de i ändarne visade en bladigt utsku:ea yta, med djupa mellanrum, der rost i stora massor hade afsatt sig, äfvensom på de släta jern och de bultar, med hvilka rodret är beslaget. De:ta roder är belagdt med marinmetall, utom på de ställen der jerabeslagen fionas, som dock å alla kanter äro i beröring med namde marinmeta!l. Rodr-t hade endast varit månader i sjön. På ) I jernbultar af 5 tum; längd, 4 tums sida tätt under 2 det haifsferiska hufvudet, hvars bas har i tum i diameter och som oanf.ätte vigde omkring 30 lod, befaans hela hufvudet bortfrätt med lemnins af en yta, som hade tecken till bladighet. Sålane af rost angripne bultar vägde omkring 6 lod, och hade således förlorat nära hälften i vigt. Den här omnämde störa olägenheten, jernbeslagets förrostande, kan anses härröra af en elestrisktkemisk verkan emellan marinmetallen och jernet, hvilket vinner stöd deraf, att s dant visar s:g endast på de ställen, der metallerne varit i beröring ped hvarandra och hafsvattnet mellankommit;z ty man har funnit, att der marinmetallen legat tätt intill det torra förhydningspapperet, den undersittande jernbulten varit alldel-s ossadd. Deremot syntes här och der utanpå marinmetall-förhydningen, en brun afsatts utaf jernoxidhydrat, svarande mot figuren af den underliggande jernbultens hufvud.