Aftonbladet – 13 januari 1835, sida 1

BR RR tr rn TR 6 beralt stadgande Fall d: st verkeligea är det Höglofl. Uiskottets afsigt, på de hasdlandes bekostn d. Jag har trott, att i.gen handel skulle utan skatt tillåtas. Slutligen förmodar det Höslofl. Utskot:et, att fri tackjerns-handel skall hädanefter, icke mera än under nuvara: de förbud, leda till oloflig utförsel af tackjern. Jag anhäl ler vördsamt att HögtäradStåndet fäster mera uppmärksamh:t, in det Högloft Utskotet funnit sig böra göra dervid: att vågot tac.jern icke kan från en våg d sponeras, utan att antingen rättighet dertill af ett Break lemnas, eller ock att det går till en sjöstad, som är färsedd m-d våg och edsvuren, af Bergs-Kollezsium förordnad Vägmästart; att samma Vågmäs are är förphktad månadtligen till samiua Kollegiura insända uppgifter på å samma våg varande inoch utvägning af Tackjern: stadgandet är åtminstone så uti Stockholm, — Att i detta stadgande ligger kontrollen eraot möjig oloflig disposition af tackjern, att enär nu käodt är , stt i många Sjöstäder icke finnas vågar, ännu mindre Vågmästare, i och för de-se kovtroller, så måte antingen sådane inrättas, men bvilket skulle komma att medföra en stor kos: nad för det allmänna, eller ock, att alla kontroller, som nu förefinnas, kelt och hållet komma att borttagas, och medel endast lemnas att oloflizen u!fö:a tackjern, som så mycket raera ska!l äga rum, som företaget belönas med vinst, och jag hört medgifvas inom detta stånd. att vinsten besegrar alla hiader. Det är på dessa skäl, och med gillande af Utskotte:s afstyrkande till utförs: I af tackjern, som jag föreslår: 1:o att Ståndet afslår den så vidt utsträckta tackjernshandeln, men beslutar, att hos Kongl. Maj:t den underdånviga framställning måtte göras, att Kongl. Maj:t täcktes t:llisa, enär öfverflöd är å tactjern och priset lågt, de Bruksägare, som hafva sina smiden grundade pr egen blåsving, att få ef er anmälan, som hvar: je gång bör förnyas, ega rättighet, att från våg uptöpa det qvantum tackje.n, som svarar emot årbga smidet. Jag tror, att längre bör medgifvandet ej stadgas, på det icke de bruk måtte förfördelas, som äro grundade endast på köp rätt, samt för det andra, att Tacije: ns handeln, såsom hittils, endast tillkommer Bergsmän, B uksegare och det Han -tlande Borger skapt, som enligt ra gällande! författningar dertill äro berättigade, Utskottets tillstyrka: de, att, inom som utom Bergslsg, tillerkävna fri smidesrätt för hvarje härd, som nu smider 4co skep., anser jag för skogarnas tillbörliga vård och de äldre verkens rätt böra inskränkas till de som smida 450 skep., eller enl gt förra h tänkandets innehåll; roen sedan jeg f. amställt min åsigt, öfserlemnar jag dena till mera sakkunni2as pröfning, och framför allt till Kongl. Maj:ts vishet och omvårdnad. Slutligen ar det en fägrad för mig, attihuvudsaken icke hafva i detta ämne mera än annars talat för eget intresse, utan i strängaste opposit:on mot detsamma. Vinver Utskottets förslag Rikets Ständers bifall, ech sedermera Konungens höga sanktion, skall jag, som enskild man. deraf hemta iCke obetydlig fördel, som jag med tillfredställelse kan begagna, då jag icke sviker min pligt att uttala min öiyrtygelse. Hr WERN var af motsatt tanka med Hr Eterman, och stämde uti Utskottets förslag. Talaren hade väl öovskat äfven tillåten utförsel af Tackjern, eburu sidaut stridde emot nhavs eget intresse. I häsdelse Korvg!. Maj:t skulle täckas i nåder sank tionera hvad Utskotet i detta Betävkande föreslagit, om det af Rikets Stander antoges, tå önskade Hr Wera det tillägg i 3:dj2 punken af Momentet a, att Rikets Ständer anse äafven, alt hvad af Kongl. Maj: , på dessa grunder, rörande beskattninger, i nåder föreskrvifves, måtte, utan hinder för dess tillämpnirg under tiden, nästkommande Ständer til! gillande föreläggas. — Hr Ekermans förslag vore aldeles overkstälibart, och skulle skada bide lindet oeh indusirien. Br TOTTIE: Ehuru Utskottets be:inkande tillstyrker end:st mindre väsentliga förändringar, bode men dock ertänna, att Utskorets förslog åsyftar värlogens upphj ipance, och ehu:u Utskottet sått mycke t varsamt iilväga med lossandet af de gsmle, tryckande banden på dessa rnäsingar, så har Ikväl Uskotiet, genom detta betsokande, öppnat väen till e t ef:erlängtadt mål. Det var derföre oförväntadt att få höra en ledamot yttra sig emot betäntandets första punkt. Förbigå ende hans mo! iver, hems!äller jeg till dem, som söt a bibehå: la det gamee