Aftonbladet – 12 januari 1835, sida 2

Statstidningen sistl. Onsdag åanehåller ett insändt s. k. beriktigande af några anmärkningar i Aftonbladet för den 22 December i anledning af en i Hamburgs Tidningar införd skrifvelse från Stockholm, rörande Bonde-Ståndets remiss af Riksdagsmannen Johannes Svenssons framställning i detta stånd till fördel för det föreslagna Statslånet för Jordbruket, — Stats-Tidningen åsyftar, att härigenom bevisa: att hela Bonde-Ståndet samt särskildt Anders Dasielsson utan något slags förbehåll, enballigt hade gillat bemälte Riksdagsmans från Jönköpin.s läs auförande äfven i hvad den innefattade det mest påtagliga klander af KonstitutionrsUtskottets förfarande, som våre lasa e torde erin1a sig, just för propoiitionen ang. detta lån, ställt Stats-Rådet under tilltal inför Riks-Rätten; samt att Aftonblade:s ariikel sålunda icke skulle vara sancingsenlig. Hvad angår Stats-Tidningens försök, att af våra nyttjade ordalag, hvilke icke diplomatiskt noggrannt citerade protokollets ordalydelse, men likväl angåfvo dea allmänna karakteren af hela den opinionsyttring, som genom Johannes Svenssons memoriel åsyftades, lemna vi sådant åt sido, i öfvertygelse att ivgen deraf kan förvillas. Icke heller vilja vi vidare tvista om, buruvida Johannes Svensson mera tänkte pi, att understödja den Kongl. propositionen eller Anders Danielssons dermed skiljaktiga förlag, oaktadt man i hans yttrande finner dessa tydliga ord: att den nådiga skrifvelsens landsfaderliga anda och afsigt bör af Stwåndet med tacksamhet ecrkännas, aäfven om vi icke säger han till alla delar kunna gilla sjelfva detta förslag. Sådant allt må bedömmas huru som helst; men för att Inse verkliga heöelten af Beriktigandet i Statstidaingen, anse vi oss böra fästa läsarens uppmärksamhet upå den ringa sannolikheten deraf, att den i prototollet införda mening, att Johannes Svenssons framställniog i öfrigt af Ståndet hördes allmänneligen gillas:? skulle kucna angå det utfall ban i ingressen till sitt axförande gjort emot Konstitutions-Utskottet. Den, som åhörde öfverläggningen i Ståndet, kucde latt skilja emellan brad som var Ståndets och troligen Johannes Svenssons eget hufvudföremål d. v. s. sjelfva lånesaken; och hvad som utgjorde ögnamairket för dem, som författat memorlialet: eller opinionsyttringen. Det vissa är, att And. Danielsson, på sätt sjelfva Statstidningen äfven meddelat, för sin del icke deltog i det som egentligen skulle förstås inunder, då har, vid instämmandet i Svenssons mening nyttjat orden: så vidt densam