Aftonbladet – 9 januari 1835, sida 1

mig oiver DRonstvutlions-Uiskoltets Iforfarande, när jag besinnar, att Utskottet straxt vid början af Riksdegen blef besatt, sedermera varit besatt och ännu är besatt — — — — af sådane Ledamöter, af hvilka de fleste ifrat för indragningsmaktens bibehållande. Men, då nu U:skottets motsträfvighet mot den inom Riks-Stånden rådande mening visat sig gå alldeles för långt, så anser jag, lika med hvad en värd Ledamot i Ståndet yitrat, ait bäst och ryttigast vore, det de af Stindets Ledaraöter i Utskottet, hvilka delat pluralitetens i ifrågavarande Memori-l uttryckta åsigt sjelfmant resignerade, eller att Ståndet i det ena eller andra fallet i stället valde andre ledamöter, som bättre kände och utöfvade sin pligt, att troget följa grundlagens föreskrifter. ANDERS DANIELSSON sårifteligen: De är den första gången under vår 25:åriga grundlags tillämpande, som det händt Riks-Siånden, att Konstitutions-Utskottet vågat försöka åtrycsa sig en mak, hvilken hvarken menskligt förnuft, nationens vilja eller klar grundlag gifvit ät detsamma, Försöket till denna inkräktning kan icke förefalla oväntad för den, som under flera Riksdagar mom detta för fosterlandet olycksdigra Utskott , kämpat i minoriteten, och som der på nära håll skådat den sorglöshet och ensidighet, soc tillintetgjort all verkan af den konstitutionella granskniog, som åligger nat:onens representanter. Men j2g boppas att försöket icke kan iyckas, och jag tackar Försynen, som ej låtit ett så förderfligt tillbud yppas, vid de fordna tillfällen, då vationens uppmärksamhet varit så föga rigtad på dess offentliga angelägenheter 3 då man icke lemvade uppmärksamhet åt de män, som stredo för dess rättigheter och ihärdiet yrkade laglig oröning, klok och sparsam statsförvaltning; och då man ännu icke nog bekant med godtyckets och principlöshetens följder, till och med tycktes ogilla, om någon allvarsarmt varnade för tidens tecken. Nu — då nationen? med spänd uppmärksamhet följer sine ombuds företag ; då den enskilte Riksdagsmannen, hvars offertliga handlingar blifva bekanta öfver allt i fäderneslandet , finner sig mer än någonsin understödd af sine kommittenters eniga ssmverkan, men också mer än någonsin uppmsnad af deras allvarliga och bekymnm . 2 Y bh . mersamma ford:ingar på hans verksamhet, nu bör man ej kunna befara, att ett prejudikat skulle kunna medgifvas, som öfverflyttade samtlige nationens ombuds hela grundlagsstiftande rätt i 10 å 12 personers händer, valde under den synbara inverkan som ministeren utöfvar på U:skottens tillsättning , och sedermera alltjemnt fungerande under en adli och biskoplig inflytelse, kvilken väl alltid varit lika märkbar, men som i våra tider blifvit mer orimlig genom Riksdagsadelns ensidiga hofoch tjenstenatur, samt genom Preste-Ståndets i vårt land skadliga beroende af den högre verldsliga administrationen. Mine bröder! Det skulle vara att såra edert naturliga vett, eder bekantskap med våra grundlagar och med vär gamla svenska häfd, om jag skulle här inlåta mig i en fullstär dig framställning af alla de flerfaldiga skäl, som göra detta oväntade försök så förkastligt, och hvilka lyckligtvis måste göra detsamma till det första och sista isitt slag. Hela nationen känner redan saken och kar bedömt den. Tryckpressen bar utredt den, så klart, så tillräckligt, att den icke bedömes olika af någon Svensk man, som i Sverges språk, lagar och sedvänjor söker medlen till utvecklingen af sitt enskilta begrepp och af vårt offentliga statsskick, så vida han icke af ett eller annat evskilt skäl önskar tillintetgörelsen af nationens alimänna rättigheter. En hvar af oss vet, att grundl.:gsförändring icke får en enda Riksdag beslutas; och man inser vid första betraktandet af grundiagen, att ör S. RB. F. endast afhandlar huru de definitiva (ej förberedande) besluten angående grundlagsförändring skola ästadkommas. Derom är ej nu fråga. Nu handiar det endast om det förberedande besutet; det som skulle bringa frågan till hvilande för att vid kommande Riksdag definitivt afgöras genom alla fyra Stårdens enhälliga bifall eller ett enda Stånds afslag: Derom handlar klart, tydlig: och fullständigt 56 fin RB. F., — en lag som dessu!om är senare än redaktionen af 81 f. och sålunda, dexest 31 4. i sin redaktion vore ofullS ändig, måste företrädesvis följas. — Denba tydliga lag gör det redan till Koast. Utskottets pligt , att sammanjemnka de tankar hvarje uiks-Stånd förklarat för dess gemensamma anmarkning vid Utskottets förslag, utan all fråga orm inskränkning i rättigheten att yitra de tänkesätt, som Stånden i saxen hysa. Huru mycket tydligare, huru mycket