Aftonbladet – 8 januari 1835, sida 2

MAR 259) MU BI ebe ARR bön v hua mo Rn hn 2 Hr nom en hofinstitution, äfven tanken och snillet, Gustaf III kunde försöka det, emedan snillets verld då just nyöpnades för nationen; den trodde på Svenska Akademien, såsom den trodde på 1776 ärs realisation och 1789 års Säkerhetsakt. De Aderton voro en härmning af de Fyratie; Gustaf hade sett, att desse kunde beherrska vitterheteav i Frankrike, som ägde nara 30 millioner menniskor, och derföre föll det honom icke in, alt Aderton icke skulle kunna det i Sverge, då, enligt Regula de tre, dertill egentligen icke bordt behöfvaäs flera än fyra. Han tog in i sin vittra hallrätt allt, hvad han kunde disponera temligen litterärt af sina rådgifvare och botmän. Snillet — eller rättare blott smaken, såsom man tydligen ser, då de Aderton trodde sig . -.Jo behölva likasom en ursäkt för det de belönat Fravzens sång öfver Creutz — snillet stulle klassificeras efter guldvigt (26 eller 12 dukater, allt efter omständigheterna) och, vad mer var, lockas genom det förnäma sällskapet, hvars glans och behag ökades äfven på det sätt, att Gustaf sjelf täflade och naturligtvis vann priset. För everlåliga tider hoppades han sålunda hafva fästat vitterheten vid en hof-institution, d. v. s. vid hofvet; han anade icke möjligheten, att den skulle våga lösgöra sig från så gyllene band; han trodde sig hafva för alltid fastsmidt nationens tanke vid det söta hofspråket och de underdånigt frisinnade fraserna. Men emancipationen kom. En af dess härolder var Tegner; och just derföre älskade jag honom mest. Om någon sagt mig, att han en gång skulle blifva en af de Aderton, hade jag skrattat; och om man velat inbilla mig, att denne samme högsinte Tegnoer skulle någonsin utskälla tiden och generationen, för det de ej ville erkänna aaktoritet i tankens verld, då hade jag säkert af harm förgripit mig med något ohötviskt. Hvem kunde också inbilla sig,,att den, som talade så bögt och sant till de promoverade 1320 om forskningens och tankens obegränsade frihet och lösgörande ur auktoritetens band, skulle fjorton år derefter anse en af de aderton taburetterne vara et: dommarsäte utan jäf och villa? Utan att vara Jakobin, ja ens utan att betvifla, att det är tingens ordning, att den en sak förstår, skall också dömma, torde man dock våga tvifla, om just de Aderton första saken? framtör alla andras. Sjelfva institutionens beskaffenhet, sjelfva domrarnes utväljande och stadfästande innebär svaret på frågan. Hvar och huru har väl mängden af dessa Octodecemviri dokumenterat sin behörighet att utan jäf och vil-. la dömma i Svenska vitterhetens republik? Sant är, att en Wallin, en Gejer, en Tegner, en Agardh, en Franzen, och ännu ett par till, utan tvifrvel äro ganska kompetente och alltid framför andra skulle sitta i vår vitterhetsnämd, äfven om den på det mest republikanska sätt utsiges. Men hvarmed hafva då de öfrige dokumenterat sig, om ej med sina kraschaner och höga titlar? För att taga det närmaste exemplet: just den man,som Hr Agardh efterträdde och parenterade vid det ifrågavarande uillfallet, tror någon ett ögonblick, att han skulle hafva blifvit invald i Akademien, i fall han varit ev vanlig litteratör, och icke en högt uppsatt embetsoch hofman af hög börd? Han var en utmärkt älskvärd man och, hvad mer är, en ärans man; men inom den högre litterära bildningens republik var han ganska obetydlig och lyste med ingenting acnat än en lycklig organ för uppläsande af vitterhet. Inom vetenskapernas och konstkritikens verld hvad är Hans Exellens Grefve Ad. Gör. Mörner? Ja sjelfva Hans Exellens Grefve af Wetterstedt, som visserligen varit, hvad man kallar mycket med och raedelst sin Jätta fatiningsgåfva tillegnat sig en den älskvärdaste umgängeston och framför mängden lyser med qvickhet i konversationen, Men som ändock aldrig drifvit sin författa retalang högre än vill klingande fraser, och som har den olyekan, att ofta nog, åtminstone i Svenska språket, begå grammatikalfel? Hvad är Hans Exellens Grefve Lagerbjelke, med hela sin qvickhet och fattningsförmåga, annat än en alldeles ensidigt bildad litteratör, som icke har kunskap om eller sinne för mer än en vitterhet och till och med i den stadoat vid en aflägsen period? Hvad äro Hr Evnsvoyen von Brinkmans infall och bok vurmeri? Hvad Hr Erkebiskopen von Rosenstein såsom författare? Hvad Hr Professor Enbergs omo Al Äada miallan fvå ol ot.