Aftonbladet – 8 januari 1835, sida 2

I huset N:o 89 vid nya vägen å Norrmalm tor en murare med sin hustru. Förlidne Söndagsförmiddag då mannen var borta och bustrun gålt alt hbemta vatten, förmärkte hon vid sin återkocast, att nykeln till deras rum, hvilken hen gömt på en bjelke i förstugan, saknades. Af någre barn som lekt på gården flick hon emedlertid veta, att hon under sin frånvaro fått fremmande, och att en okänd, trasigt klädd karl framletat nyckeln, uppläst dörren och ingått i rummet. Dörren, till hvilken nyckeln var uttagen, påbultatades förgäfves och befanns till och med rtängd med hake innanför. Slutligen, efter någon stunds förlepp och till hustruns stora förskräckelse öppnades den hastigt och cn barhufvad, i snygg rock klädd karl rusade ut samt begaf sig bort så fort han förmådde. Af personer tillstädeskomne på hustruns rop, greps emedlertid den på flyckten stadde okände på en plats med bvilken han, efter all sannolikhet, snart får göra närmare bekantskap, nemligen Träsktorget, bredvid en der befintlig stolpe. Sedan han blifvit afklädd den snygga rocken, hvilken befanns tillhöra muraren, samt återfått sin vid reträtten i sticket lemnade bristfälliga mössa, utröntes att den okändes namn var Carl Vilh. Lundgren, till yrket f d. korrektionist; att han, som förut tjent vid gardet, år 1824 blifvit för någon förseelse, derifrän utstruken och afsänd till dåvavande Korrektionsinrättningen vid Wadstena. Sedan Lundgren blifvit derifrån förflyttad till södra Korrektionsivrättningen här i Staden, har ban under kolera-sjukdomen varit uttagentill arbete vid graföppningarne, hvarefter han gjort en promenad till Göteborg och åter hit. (Dagbladet.)