Aftonbladet – 7 januari 1835, sida 3

Din klagan öfver de unga är orättvis. Den be ftår icke, en; den ringaste pröfning. Du hsr säkert önskat säga helt aonat och mycket mer, än hvad du sagt! Jig känner dig: du år för snillrik och ezer för mycken verldserfarenhet, för att genom vemodiga slazotoner öfver ungdomens otålighet hafva trott djg kunna bortblanda tvisteämnet! Du har risat och lisat! Du har såväl lastat, som smickrat ungdomen! Men, just derigenom har du äfven inkommit ien tvetalan, som förråder dig och lämnar anledning att förbise dina vackra ordställningar, för att fästa sg vid andemeningen; och du måste medgifva, att om ungdomen, på sätt du yttrar, kan grunda billiga anspräk på sina verkliga och betydliga framsteg, hvilka du erkänner hafva egt rum båide t vidd och djup, så vore striden emot det föraldradey, som ar detsamma som det förslitna, icke någon naturvidrighet. Men, Philaletes! hela denna föregifva strid föregår icke på detsätt, da ser den. Den är ja grundsatsernas och icke åldrarnes! Den utgår från upplysningens och redbarbetens tidehvarf, såsom inträdande efter fåfängans, skimrets och villornas! Kriget töres otvifvelaktigt af både unza och gamla, omkring baneret för den nya tidens grundsattser, emot gamla och unga försvarare af den gamla tidens förstfödslorätt och skråförhållanden: samteligen åsyftande sorgfria njutningar af några få på mängdens bekostnad, Du irrar dig, Philaletes! om duverkligen tror att du oc h dina kolleger lastas såsom gamle eller blott för Eder ålderdom; ty med ett enda undantag ären J ju alla i hvad man gemenligen kallar den bästa, åldern; och din klag-n blifver helt och hållet meningslös, när man erinrar s:g den ålder och de anspråkslösa vårf ifrån hvilka de flesta af Eder uppstigit till den högsta inflyteise i samhället. Tidehvarfvets sans, dess tålamod och Jugn, kunna omöjligt åskådligare tecknas, än i fördregs-mhbeten vid tillintetgörandet af de förhoppningar, som voro fästade just vid Edert ungdomliga inträde såsom statsbestyrens ledare, under och efier den tidpunkt, som afven ät vårt land lofvade många och sköna frukter af en allmänt vakned fosterlandskänsla. Nej Phitaletes! dig förebrås hvarsien att Du såsom ung, blef delägare i maktens utöfnirng eller att du åldrats; men man undrar på Dig och Dina medbröder, alt J så litet uträttat af hvad man haft skäl att vänta, och Dig, såsom framför dem alla sinnrik och iosigtsfuall, Dig förebrår man, att nu vi!ja möta de så naturligt stegrade fordringatna, med ett återhåll,; icke, såsom Du säger tillimpadt blott i nödfall, utan, ärligt och uppriktigt sagdt, för nästan hvarje fall upprest till ett bålverk för hvad du kallat idgen af bestånd, men som af oss bevärmnes med: försvaret för det mesta af det, som orsakar en al mänt spridd missbelåtenhet. Huru kan Du, Philaletes! påstå att ordning och lugn icke kuna bestå ucder andra vilkor än varaktigbet; eliter med andra ord, att rättelserna af det felaktiga inom sambällsinrätltningarne skuile störa lugnet och åstadkomma oordsaing? Du begär ju för mycket, då du fordrar slägtets afseevde på Din understundom alltför mycket skrämda inbillning. Du ställer Dig alltför bittida inom. de utiefvades leder, då Du inom de gamles krets och i deres namn klagar öfver en förlorad ivflytelse. Dock! vi hafva redan yttrat, att i moraliskt hänseende du har orätt! De svördnadsvärde ibland älderdomen tillgodonjuta af det yngre slägtet fullt ut så mycken vördnad, uppmärksamhet och aktning, som dessa bevisat sin urgdomstids ålderdom. Detta visar sig genom exempel uti den stat som har de yngsta institutionerna, Norge, der ålderdomen äfren inom mindre upphöjda klasssr, åtvjutit offentliga bedersbevisningar, som lifligt erinra om de fordne Spartanernes vördnad för sina gamle. Dessutom: har Du icke sjelf redogjort för Dig, buruledes ålderdomens älskvärdhet ylttrer sig just i medvetenheten af minskade förmågor, uti ett klokt åsidosättande af förkarleken för de gamla grundsattser som bearbetades af deras ungdomskraft? Finner du ej ati ålderdomen bör vara nöjd med att i sin mon hafva lemnat medlen för en inträdande yngre ålder, att åt grundsattserna gifva en ännu ytterligare utveckling? Huru kan du, Philaletes! begära de kraftfullare åldrarnes atseende eller belåtenhet med sådane -omisskänneliga tecken till föråldring, att man skulle AT I