Aftonbladet – 2 januari 1835, sida 3

Läsaren torde erinra sig att i Stockholms Dacblad fanns förliden vår införd en till Justitie-: anslers-Embetet ingifven klagoskrift, ställd emot nuvarande Domhafranden vid Wermdö skeppslag, Häradshöfdingen Bo tröm, som deri anklagades för olaga arrestering cch åtskilliga andra tjenstefel, och hvilken skrift var undertecknad af en å Smedjegården häktad person: myntarbetaren Sandberg, sow, jemte en orgelnist vid namn Wealierström, och en landtbrukare, Hagrell m. fl., skulle vara de genom Xr Boströms förvållande förorättade personerre. De mål som föranledt deras häktande, hafva nu förevarit i Svea Hof-Rätt, som den 21 och 22 Okt. 1834 deröfver fällt utslag, af hvilka föremålen för ifrågavarande klagan närmare inhemtas, äfvensom sakens rätta beskaffenhet. Efter det löfte som Red. då gaf Läsaren alt vid målets närmare utredning återkomma till ca framställning deraf, ha vi derföre ansett oss böra meddela, ati Häradshöfdingen Boström genom dessa Svea HofRät!s Utslag erbållit en ampel upprättelse emot klaganderne, emedan hans förfarande till alla delar blifvit godhändt. Med målet emot Landtbrukaren Hagrell förhöll det sig så, atl han blifvit beträdd med oloflig bränvinsbränning, i följd hvaraf bränvinsredskapen, en panna em 47 1-2 kannors rymd, blifvit förklarad förbruten. Kort etter sedan detta skett, och redskapen i följd deraf blifvit förd till en fjerdingswan och hos honem lagd i förvar på cn öppen vind, hade den befunnits bortstulen, och sedermera vid anställd efterspaning å:erfunnits hos Hagrell, nyss inmurad i hans bränneri, hvarföre Hagrell, såsom den der innehaft bvänvinsredskap, den han visste vara stulen — ty hvem som b gått stölden har ej kunnat utrönas, — blifvit dömd alt stå tjufsrätt, och t.ll uppenbar kyrkopligt m m, hvilket blif.it ar Hof-Rätten fastställdt, hbvadan Hagrells häktande äfven godkändes. Uti det andra målet, emot myntarbetaren Gustaf Sandberg cech orgelnisten Walterström, hvilka blifvit häktade för bedrägligt förhållande cmot Sandbergs borgenärer, har obefogenheten af klagomålen emot Domhafvanden likaledes blifvit upplyst. Utslaget härom, som visar, att Domhafvanden gjort sig ett särdeles besvär att noga utreda det invecklade förhållandet med en emellan Sandberg och VVallerström uppgjord fingerad köpeafhandling, är utomordents ligt vidlyfugt, och dess detaljer kunna icke intressera allränheten. Hufvudsaken deraf är emellertid följande: Sandberg har väl konatanterat sina borgenärer, så att TingsRätten genom Utslag af den 14 Maj förklarat att de, som i hans och hans hustrus bo tilläfventyrs hade fordringar, men dem, hvarken under anslagstiden eller å instätlelsedagen bevakat, skulle hafva anscts all taian förlorat. Emellertid hade bedrägerier af Sandberg och Woller:tröm genom den dem emellan uppgj ria afhandling föröfvats, till förf.ng för aen förres borgenärer, för hvilket de båda, i stod af konkurslagen, blifvit dömda tilla:ne timmars halsjern vid en påle, 2 års arbete å Kristianstads fästning, och förlust af medborgerligt förtroende. Detta beslut nar af Hof-Rätten blifrit godkändt, hvarjemte det blifvit dem ålagdt att dessutom med böter, Wallerström 6 Rdr 32 sk. och Sandberg 16 Rdr 32 sk., eller i brist deraf med fängelse umgälla deras mot Domhafvanden nyttjade förnärmande skrifsätt, och göra honom offentlig afbön, 1 följd hvaraf naturligtvis deras kligan öfver häktandet ogillas, elicer som det heter, något yttrande deröfver ej erfordras.