Aftonbladet – 31 december 1835, sida 2

Hr: Petres yttrande i Borgare-Staåndet den 22 December; ett sidostycke till förhandlingarne inför Riks-Rätten. Då jag i debatten på förmiddagen, rörande 72 f. Reg.-F. hörde en Talare utbreda sig om Riksdagstaktik, förklarade jag. mig med denne sak vara obekant, i den mening, som FTalaren syntes. åsyfta. Främmande för densamma är jag deremot icke, i fall man dermed vill förstå, icke allenast ett ihärdigt motstånd till alla försök att bereda opinionskastning samt tillvägabringa grundlagsvidriga och för det allmänna skadliga Beslut; utan och ett varmt nit för bibehållande af BorgareStåndets anseende; i hvilket fall jag åberopar, huruledes jag under en diskussion för några dagar sedan, fordrade af en detta Stånds Ledamot, hvilken för närvarande måhända är den enda länk mellan styrelsen och Ståndet, att han hellre skulle underkasta sig äfventyret af ett misstag, än stillatigande medgifva, att möjligtvis i hans närvaro oförtjent skugga kastas på Ståndet. Det tillhör mig nu, att närmare än förut skett, utreda motiverne för min: anmärkning mot Hr Skogman; i anledning af dess kontrasignation af Konungens. proposition, rörande det utländska lånet. J veten, mine Herrar, attjag förut opponerat mig mot dylika anmärkningar, i sammanhang hvarmed jag exempelvis ville erinra om mitt yttrande på detta rum vid debatten öfver den Kongl. propositionen, med förslag till ny lag för Banken. Deraf kan slutas, huru ogerna jag mu vidtagit detta steg, hvilket hos mig påkallat så mycket större besinning, som ingen annan fästat sin uppmärksambet vid det anmärkningsvärda i omförmälte proposition, och jag således i ögonblicket af anmärkningens framställande, saknat stöd af andras bifallande mening. Härvid har 75 f. Riksd.Ordningen, som endast afser form, föga på mig verkat. Formen bör i allmänhet betraktas som bisak, eller tydligare sagdt, aldrig tjena till förevändning, att förbise hufvudsaken. Mig förekommer som det förnämsta i min framställda anmärkning är, att Rikets sannskyldiga nytta icke kan förenas med Konungens Rådgifvares handlingssätt för beredande af den Kongl. propositionen. Vill man 1 öfrigt förneka, att en allmän opinion 1 offentliga angelägenheter existerar, vill man, äfven om en sådan erkännes, påstå, att i de flesta fall intet afseende derpå bör fästas, så måste man dock medgifva, att i fråga om utländsk skuldsättning,