Aftonbladet – 31 december 1835, sida 2

Något intresse har ej visat sig bos administrationen för en verklig national-beväpning. Pikens bruk, som för en sådan är af så stor inflytelse, icke såsom ensamt vapen, men tll cldgevärets understödjande, har man icke egnat uppmärksamhet; och ingen åtgärd är vidtagen, för att göra den bekant i de orter, der jagten, redan såsom urgammal näringsgren, gör lodbössan eller jagtgeväret till hvarje husfaders barndomsvän. Ingenting har man sett påtänkas, för att med skolandervisningen förena en lätt verkställbar öfning i de vigtigaste delarne af massornas krigskonst, ställning, vändningar, marsch, m. m.; som sedan för hela lefnaden skulle betrygga medborgare-soldaten, att i farans stund kunnva röra sig med ordning och sammanhållning, samt äfven skulle göra en månads öfning i gevärets handterande och tjenstgöringen tillräcklig, åtminstone för den största delen af beväringen, eller infanteriet. Tvärt om, stå våra Lancasterskolor i dessa delar efter uågra andra nationers, och deribiand äfven våra grannars, Danskarnes. Ett så enkelt medel, sora mantais-peoningarnes efterskänkande för hvaje familje-fader, som uppvisade ett, med sitt eget eller sin gårds namn, försett brukbart krigsgevär, och som skulle, utan millioner riksdalers uppoffring och många tusendtal i årligt underbålt, bereda ett alltid och öfverallt färdigt förråd af gevär för en behöflig laudtstorm, bar ännu icke fallit krigs-administrationem i tankan. Mediets användbarhet är dock påtagligt. Ett sådant bruk medförde dessutom möjligheten för enskilta gevärs-fabrikationer, som skulle kosta min— dre och betrygga bättre våra behof, än allt hvad man bekostat och bekostar på kronofaktorier. Men — vi förglömme oss under nitet, att visa huru förlåtligt det är, om understundom någon yttrat missbelåtenhet med vår krigs-administration. Vi börje redan, att inr a i de detaljer som vi lofvat läsaren att undvika, och som våra vederparter, med sina begrepp om hemligbets-systemets. nytta, säkert redan dömt såsom högst illa att vi omnämt, då devas. offentliggörande i deras tanka är nog, för att bindra deras antagande. Vi hegäre icke heller att det skall ske. Vi begäre bott, att då man åtager sig att försvara hvad som måhända med skäl klandras, man icke blott såsom underverk uppräknar äfven det minsta, som blifvit gjordt, utan ock tager i betraktande hvad som kunnat och bordt på bättre sätt göras. Vi hafve redar alltför länge uppehållit våra läsare vid detta ämne, och slute derföre nu sfriden, under det öppna medgifvande, att vi skulle! med Hr v. Troil vara böjde; att ändoek tro vår krigs-adminitration om mycket godt, blott den visade förtroende till sig sjelf, genom den öppenhet i sina ekonomiska detaljer, som grundlagen bjuder, och som Sveaska nationen af ålder yråat samt aldrig lärer med lIiknöjdhet se sig undandragen. sn